Äh, vad katten. Jag skulle ju inte köpa mer vin i år, och barriquelagrad sangiovese har de senaste åren åkt långt ned på listan över vad som får mig att ticka. Men när man läser sådana här hyllningar blir man onekligen rätt sugen att smaka själv. En provflaska får följa med hem trots allt.
Vi korkar upp utan krusiduller och möter upp vinet med lammfiol och potatisgratäng. Nej men se goddag, vidöppet var det här med en stor och druvtypisk doft av thé, grusjord, tobak, örter och en massa frukt där körsbären skriker högst med hallon och svarta vinbär i andrastämman. Kören tycks dessutom ha stärkt sig med lite likör före uppträdandet. Frukten har en ganska framfusig, småvarm och generös prägel som ger klart moderna vibbar, speciellt när de fint infattade fatens kryddor, kaffe och lakrits kickar in. Men inget fel i det egentligen, det här sitter ihop på ett skönt sätt utan att svaja det minsta när det gäller balans eller fräschör.
Smaken bjuder en ung och fullmatad men ändå redan nu helt begriplig upplevelse där den generösa frukten får sällskap av typiska småsura toskanasyror och ett smatterband av ursnyggt extraherade medhårstanniner. Det här är vinmakande på riktigt hög nivå, med en smått lyxig munkänsla. Allt avslutas med en lång eftersmak där mineralerna har fritt spelrum.
Det är bara att buga sig för ett riktigt snyggt hantverk. Vinet är helt enkelt riktigt gott i en direkt tillgänglig, snudd på hedonistisk stil. Det får bli några fler flaskor. (92)
3 kommentarer:
Jag tycker att vinet förtjänar ytterligare någon poäng. Och jag tror att de flesta gillar stilen, oavsett om man föredrar nya eller gamla världen. Ruskigt sköna tanniner - finkorniga, mjuka, lyxiga. Fruktigt, men absolut ingen fruktbomb. Syrligt, men inte överdrivet. Tveksam till extrem långlagring, gissar på topp runt 2015-2016.
Hallå doktorn! Här hemma har vi har nyss börjat resa oss ur en riktigt rälig influensa som slog till sent på julafton. Den var minsan inte att leka med, men S var vaccinerad och klarade sig galant.
Kul att du gillade, även om vi kanske inte uppfattade vinet riktigt likadant, du är mer inne på Gallonis moderna linje, vi var glada åt att slippa uppenbara likörtoner och alltför rostade drag. Vi hade också ett par extra poäng i protokollet. Liksom föregående talare dricker vi nog upp inom fem-sju år.
Ledig i mellandagarna?
Som sagt - inga problem med balans eller fräschör, och både barriquerna och de femton procenten sitter klockrent precis som ursprungstypiciteten. Men lite modernt får man väl säga att det är? Sådan här Chianti hade väl inte gjorts för inte så många decennier sedan, och visst finns lite värme och tryck i frukten?. Sedan tycker jag för egen del inte att sangiovese alltid är så jättespännande, så där kanske man hittar några extra poäng. Gott vin hur som helst.
Skicka en kommentar