fredag 9 december 2011

2009 Ridge Lytton Springs



Äh, vi korkar upp ännu en nysläppt Ridge mest för att se var vi har den. Förra veckans 2008 Cabernet Sauvignon Estate gav mersmak. Fast 2009 Lytton Springs är förstås ett helt annat djur med sin sammansättning av huvudsakligen Zinfandel tillsammans med Petite Sirah och Carignan(e), och med sin växtplats i den varmare Dry Creek Valley i Sonoma. Det här är mycket mer av en kalifornisk fruktbomb, med mindre av struktur, syror och sval frukt och med en yppigare, mer bombastisk munkänsla. Och så är det konstigt hur man upplever ek. När det gäller cabernet sauvignon tål jag rätt mycket trä, men i den här blenden med sin sötare frukt pockar de amerikanska faten på mer lagring för att låta de rätt söta dragen av kola och vanilj - rent av en gnutta dill - sätta sig en smula. Men fortfarande tycker jag inte rostningsgraden i sig är problemet, bara vinets ungdom.

Annars kör förstås inte Paul Draper & Company i diket en sån här årgång. Det där med fruktbomb är ett relativt begrepp om man jämför med skräckexempel som Turley, men det finns en något syltig karaktär i den flödande hallon-, körsbär- och björnbärsfrukten. Bredvid tittar både jord, sötlakrits och kött fram, och redan efter en kort stund i karaff lyfter sig en ganska underbar patenterad Draper Perfume med massor av menthol, blommor och örter, men också lite volatilitet. Smaken är välbalanserad i den här yppiga stilen, med fullt tillräckliga syror och en liten väldoserad värmekyss i den peppriga eftersmaken. It's a zin, after all, med allt vad det innebär. Lite ungdomligt kärva tanniner stagar upp hela ekipaget.

Det här smakar inte alls illa nu, men behöver åtminstone något till några år på rygg för att komma samman ordentligt. Det är kanske svårt att se var Galloni hittade hela 95 pinnar, men en skön representant för den soligare delen av Kalifornien är det. (91+)

29 kommentarer:

Anonym sa...

91 pinnar, är det så bra? Det kommer väl de flesta Seghesio upp i i den prisklassen, eller?

/J

Frankofilen sa...

Senast vi drack Seghesios standardzinfandel landade jag på 88 poäng. Men att deras dyrare cuveer i denna prisklass är ungefär lika bra som Ridge visade sig i den blindprovning vi hade för några år sedan. Fast stilen är förstås lite anorlunda med mer tjong och ännu mer frukt. En smakfråga. 2009 Lytton Springs blir säkert ännu bättre med tiden, och 91 poäng är ju riktigt bra redan nu. Fast sådan absolut världsklass som 95 pinnar har jag väldigt svårt att se. Å andra sidan är få viner däruppe för mig, medan andra tycks dricka sådant hela tiden. Har du själv smakat?

Anonym sa...

nIx inte än. Men Imorgon blir det nog deras Estate Cab till lite biff.

Ska även Prova Lytton senare i veckan. Köpte aldrig någon Geyserville...

/J

Frankofilen sa...

Estaten är urskön. Skall man jämföra dessa två viner landar den bäst hos mig, men så älskar jag ju Bordeaux. Lytton springs är en skön zin, men det är Estaten det blir påfylning av. Återkom gärna och berätta vad du tyckte.

Mina Vinare sa...

Hej Franko!

Av en ren tillfällighet - men med samma nyfikenhet, har även jag 2009 Lytton Springs i glaset ikväll.

Matchar med syskonvinet 2009 Geyserville och jag måste tillstå att jag är en aning fundersam. Under året som gått har jag plöjt igenom min lilla samling Ridgeviner från årgång 1999 fram till och med 2003. Med ett undantag (1999 Geyserville som nog var defekt) har alla varit mycket goda och trevliga viner. Klart då att man ville hänga på detta släpp efter Gallonis lovord och redan förra torsdagen testades 2008 Estate CS.

Kvällens upplevelse är inte övertygande. Hittar du drag av volatilitet i Lytton Springs så är det inget emot vad du lär hitta i Geyserville. Till och med vissa viner från 2007 och Châteauneuf-du-Pape framstår som blygsamma gentemot detta.

Nu vet jag att vinerna normalt sett utvecklas väl och kanske kan man hoppas på detta även när det gäller 2009orna. Jag minns att jag var ganska kritisk mot 2003orna som idag är riktigt trevliga. Det som oroar är att de bägge 2009orna känns lite ihåliga och klena i frukten. En chansning är det sannerligen.

När det gäller 2008 Estate CS är det en helt annan sak. Ett underbart vin som verkligen förtjänar uppmärksamheten och det fina omdömet från Galloni. Provade en 2002a i veckan och den mår hur fint som helst. Är det något av de röda jag skulle satsa på i det här släppet så är det just Cabben.

Ännu bättre är ett annat vin från firman med det är en helt annan historia som det brukar heta…

Ha det fin!

Johan

PS. Doftar läckert gör de bägge 2009orna dock! DS

Frankofilen sa...

Hej Johan!

Ja, Monte Bello skulle man gärna dricka oftare... om någon annan betalade ;-)

Hmm, intressant att höra att du är tveksam. Jag tycker väl i ärlighetens namn att denna nollnia betedde sig ungefär som väntat vid denna tidpunkt. Galloni har visserligen inte bedömt Ridge tidigare, men läser man honom och Josh Reynolds kan man få intrycket att 2009 skulle vara bland de bästa årgångarna för Ridge-zinfandel någonsin. För mig är det istället nollsjuorna som har stuckit ut lite extra i positiv bemärkelse bland de senare åren. Jag tycker frukten är allt annat än klen, men vi har ju druckit en hel del blomstervattensviner på sistone så vi möts kanske i denna zin från två olika håll ;-)

Jag tror den kommer att landa på ett bra sätt med några år på rygg ungefär som vanligt, men det lär ju visa sig. Det låter som du föredrar Lytton Springs framför Geyserville ändå, eller?

Ha det.

Mina Vinare sa...

Hej igen!

Nja, det var inte Monte Bello jag åsyftade men visst skulle jag vilja prova det vinet och det är säkert grymt bra.

Jag har hälften kvar att fortsätta prova ikväll och jag hoppas att det hänt saker under natten. Faktiskt tog sig Geyserville rejält mot slutet och de tveksamma dragen försvann. Kanske var jag lite för snabb i min kritik. Så långt föredrar jag nog Geyserville i smaken men Lytton Springs i doften, fast det kan säkert ändras igen…

Jag upplevde smaken mer bärig än fruktig och för min del brukar det betyda att jag saknar koncentration. Kanske lite konstigt sätt att utrycka det för jag håller med om att det finns en tydlig saftighet/syltighet men inte så kraftfull som jag hade förväntat mig. Det brukar vara rena godisbutiken när man provar dessa viner som unga och det var det väl egentligen nu med. Tycker dock att de var oväntat slanka och saknade fylligheten. Kan ju förvisso vara provaren det är fel på!

Jag återkommer med uppdatering om utvecklingen under natten ändrar min uppfattning.

Vi hörs!

Johan

PS. 2009 Estate Chardonnay är den sanna juvelen i samlingen. Kanske inte världsklass i doften men smaken är ohyggligt koncentrerad och strukturerad – en klar vinnare! DS

Anonym sa...

Chardonnayen blev väl vinet som blev sågat av vinskribenterna?

/Johan

Mina Vinare sa...

Hej Johan!

Det skulle inte alls förvåna mig om det är så. Doften är ganska sluten och smaken så koncentrerad att man bör dekantera vinet ordentligt innan det ska drickas. Sedan vinner det på att drickas lite varmare än kylskåpskallt. Gärna vid 12/13 grader och ur riktiga glas anpassade för denna typ av vin. Sedan skadar det inte att bortse från att det står Kalifornien på etiketten…

Kan tänka mig att problemet för en del är det tydliga inslaget av fat. I min värld handlar det dock inte om rostade fat utan mer ”träig” karaktär och det är nog störande om man bara provsmakar vinet i små mängder bland en massa andra viner. Följer man vinet över två kvällar framträder något helt annat. En enorm koncentration för ett vitt vin och en underbart snygg struktur som får betydligt mycket dyrare Bourgogneviner att framstå som löjeväckande.

Fatkaraktär och hög fruktkoncentration av typen lime/citrus har alltid varit framträdande i lyckade vita Bourgogner och det får man verkligen i det här vinet – plus en massa annat gott!

Prova gärna själv men ge vinet tid och rätt förutsättningar så ska du se att det blir lyckat.

Ha det!

Johan

Frankofilen sa...

Gaah, frestare där. Har hoppat över chardonnayen och satsat på de röda. Men är det någon gång man skall prova så är det väl nollnian. Som du vet gjordes ju ingen vit Monte Bello det året utan den bästa frukten gick till Estate...

Mina Vinare sa...

Gallonis 95 poäng och hans beskrivning är klockrena, kanske till och med lite försiktiga.

Betänk att samme man bedömer Bourgogne och jämför med vinerna därifrån och 2009 så inser man att Ridge är ett fynd till priset.

Tror nog du ska lämna någon röd butelj i retur och byta till en vit!

/ Johan

johan p sa...

Oj, vad det låter bra!

Eftersom jag köpte så få flaskor blir det att hålla sig några år men tack till er som redan provat.

Vintresserad sa...

Franko, vad tror du om Geyserville 2009? Mina fåtaliga intryck är jag oftast gillar den lite mer än Lytton (lite mer struktur i G.)?

Läste förresten om dina poster från Cali-besöket sep-okt 2008 - de ger mkt god vinläsning idag också! MVH - Vintresserad

Frankofilen sa...

Jag tror den är svinbra eftersom jag köpt ett gäng flaskor ;-)
Brukar också föredra den framför Lytton.

Ja,det har helt klart gått för lång tid sedan vi var i Cali... Men snart så...

Ha det, vi ses...

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Franko - dags att komma över hit till Kalifornien innan du blir frankofil på riktigt.
Det händer massor med sköna saker här...

Angående zinfandelvinerna från Ridge, är mina sammanlagda intryck över åren att Lytton Springs är det lite stramare än Geyserville. Exakt vad dwet beror på vet jag inte, Zinfandel kan ge viner med god struktur trots att de har en rik och lite sötaktig frukt (drar man ett snitt över 15-20 årgångar får man väl ungefär lika mängd Zinfandel i slutblandningar, och det gäller också den mycket mer tanninrika Petite Sirah).

Möjligen beror det på att Lytton Springs har äldre vingårdar, vilket ger mindre druvor och därmed större ratio mellan skal och fruktjuice ...

Det hela blir väl en akademisk fråga om man, såsom Paul Draper själv anser, ska dricka vinerna efter 10-15 års lagring. Då har tanninerna rundats av i båda vinerna.

Det hör hur som helst, tycker jag, till de allra bästa zinfandelvinerna i Kalifornien. Dessutom de mest lagringsdugliga.

Michel

Anonym sa...

Smakade Estate Cab igår till lite biff. Ekfaten var inte så farliga men jag tyckte vinet var lite väl slankt, saknade en växel till i frukten och i eftersmaken. Lite tunn smak för priset.

Hade frukten varit lite tätare så hade nog eken lyst igenom än mindre dock så stödres inte jag av faten men kan förstå vad Fv syftar på..

Tyckte dock vinet var gott men för det priset så finns det faktiskt bättre Cabbar från staterna t.ex Mondavis som tom är lite billigare.

Kommer dock att behålla några flaskor men även returnera endel. Vinet kommer också att fläska på sig lite med lagring men tycker det var lite tunt..

/J

Anonym sa...

Sluta med 100 poäng skalan om du inte tänker ge ett vin under 90 poäng. Tönt!

Frankofilen sa...

Jag må vara en tönt, men du särskriver ju. Dessutom är du inte ens läskunnig, pucko. Du hittar ett sub-90-poängsvin i föregående post.

Jag väljer viner med omsorg vilket ofta slutar med ett ganska homogent urval rent kvalitetsmässigt. Men att sluta med poängen kan nog vara en god idé alldeles oavsett...

Finare Vinare sa...

Sär skrivning är pukkonas adels märke...

johan p sa...

00.39 - misstänker att pajasen var packad...

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Skrattar gott åt "kritiken" med poäng.
Håller ju helt klart med Franko om att det lätt blir ett avsmalnande poängspann när man ägnar sig åt viner man redan från början har ett tycke för.
Annat blir det man tvingas bedöma exempelvis "Rioja, 70-400 kronor".
Då blir det en naturlig spridning från djupa dalar till höga berg.

"Pucko" är för övrigt ett rätt kul ord.
Får mig att minnas tiden som ung.
(Om det nu är särskilt kul)

Michel

Getaman sa...

Fast är inte svenska bloggare över lag ganska frikostiga med betygen?
Jag får en känsla av att andra nationaliteter är lite snålare. Exempelvis överraskas jag ofta över hur "låga" betyg (typ 85) många italienska cellartrackare sätter på hyllade viner. Eller är detta bara inbillning?

Getaman sa...

Ovanstående är alltså ingen kritik, bara en iakttagelse; det kanske är italienarna som är alldeles för snåla ...

Frankofilen sa...

Det kanske är så. Fast själv tycker jag oftast jag hamnar åt det låga hållet när man jämför viner jag har inlagda på Cellartracker... Generösast känns en del amerikaner där snudd på en sågning kan efterföljas av 92 poäng...

Henrik sa...

Särskrivning, jag bjuder på en favorit i repris: Herr Toalett.
God Jul!

StefanAkiko sa...

Vilket trevligt vinforum!

Första Geyserville avnjöts i söndags, onsdag blir premiär för Lytton Springs. Skall bli spännande att se hur 2009-Ridge-Zin utvecklas. Personligen har jag alltid varit enormt förtjust i dem (även om klassiskt strama viner nästan alltid är mitt förstahandsval). De har ju onekligen framtiden för sig.

Sedan så vill jag bjuda på en liten nyansering vad gäller Turley: deras 2000 Petite Sirah från Hayne Vineyard är ett ¤#%&@ makalöst vin! Är svårt att få för mycket av :-)

StefanAkiko sa...

Nu så var även 2009 Lytton Springs premiärbegången. Och visst har den något av återhållsamhet i sitt amerikanska uttryck. Skall bli mycket spännande att se hur dessa mastodonter (in the Zinful World) utvecklas. För det har de tillräckligt med ooompf för att göra. Generösa som vi är har vi gett bort en av varje, druckit en av varje och sitter nu här med bara 10 kvar - av varje. Känns onekligen lite magert... Men, vi vet också att det finns dem som har det värre...

Frankofilen sa...

Bra jobbat, Stefan! Får man fråga vilken ni föredrog av Geyserville och Lytton? Skillnader?

Jag har aldrig smakat Turleys PS, men skönt att någon står upp för dem. Nyanser är svårt att få med i svepande generaliseringar ;-)

StefanAkiko sa...

Båda är ju unga så det nästan stör. Men, de följer textboken: Geyserville är mer åt sylthållet och Lytton mer åt det stramt återhållna. Vi gillade båda väldigt mycket, men ser idag att LS drog ett något längre strå. Skall bli mycket intressant att följa deras utveckling, att se om de konvergerar eller divergerar.

Dagens likheter är åt hållet zinfandel-syltighet, amerikanskt uttryck, likvärdigt användande av fat.

Skillnaderna att Geysern är mer publikfriande och att LS har fått sig en extra dos tanniner.

Många av Turleys viner är som syltkokarnas årsmöte. Men även de kan. Ibland.