Det kan se ut som en tanke att vi dricker Reignacs andravin ikväll med tanke på gårdagen, men det är det inte. Satans påfund korkskada tvingade fram ett sista-minuten byte lagom när kycklingen var klar, men visst är det kul att jämföra när vi har förstavinet i så färskt minne. Vinet är blårött. Doften är rund och fruktig med inslag av plommon, röda vinbär, vanilj, jord och lite lakrits. I munnen är vinet medelfylligt med tobaksbitterhet och lite välgörande strävhet i den angenäma men lite korta eftersmaken. Merlotdominerat och modernt så det förslår, absolut enkelt och lite generiskt men samtidigt ganska gott, och ingenting att lagra. De olika årgångar vi har druckit av förstavinet Reignac har alla varit klart bättre, men om man sätter in det här vinet i dess rätta sammanhang: ett andravin som kostar runt 75 kr så är det mer än väl godkänt. Att sedan den svenska importören valt att prissätta Reignacs viner helt annorlunda är en annan sak. Prissänkningen från 145 till 116 kr i måndags känns rimlig, men tyvärr antar jag att det beror på att vinet är på väg bort från ordinarie sortimentet. Möjligen ett klassiskt exempel på att girigheten bedragit visheten?
PS. Resten av flaskan hälldes på liten flaska och ställdes i kylen. Dagen efter hade vinet fallit samman helt till en sötfruktig halvoxiderad soppa. På det hela taget efter att ha sovit på saken är vinet absolut inte dåligt men ganska trist, enkelt och väl generiskt. Resterande flaskor lämnades därför tillbaka på öppet köp - det finns ju så mycket annat att lägga pengar och utrymme på.
2 kommentarer:
Vilket vin var det Satan hade slagit klorna i ?
mvh,
Finare & Vinare
Vi hade i all enkelhet tänkt oss ännu en flaska av favoritarbetshästen 2004 Le Clos de Caveau Vacqueyras. Det kändes logiskt att byta vin istället för att öppna en ny flaska av samma sort, de låg dessutom sämre till.
Skicka en kommentar