onsdag 10 oktober 2007

Höstinspiration


Sådana här soliga men svala, klarluftade höstdagar vi har haft på senaste tiden ger mig alltid en känsla av nystart, nytt papper i skolbänken och att kliva in i LundeQs skeva gamla lokaler nere vid ån för att köpa ny kurslitteratur bara för att komma ut med även en bunt skönlitteratur under armen. Så lämpligt då att det nyligen återigen var en diskussion på eRP där vinälskare rekommenderade sina favoritböcker. En del hade jag redan läst, somliga hade jag redan köpt men inte hunnit läsa, vissa verkade mindre intressanta men sammantaget mynnade det hela ut i nyfiken läslust och en beställning av lite gott och blandat. En av mina absoluta favoritskribenter är Andrew Jefford som alltid lyckas få till något läsvärt i sin spalt i Decanter. Hans personligt skrivna "The New France" har jag fingrat på tidigare och när den nu kommit i ny upplaga slog jag till. Jag kunde inte heller låta bli att beställa Matt Kramers "Making Sense of Wine" efter att ha provläst lite på nätet. I de få nummer av Wine Spectator jag har läst har Kramer stuckit ut med sin personliga initierade stil i ett annars ganska tråkigt livsstilsmagasin enligt min mening. En bok som fick många rekommendationer var "Adventures on the Wine Route" av den frankofile importören Kermit Lynch som även skrivit förordet till JLLs Rhônebibel. Den här klassikern som kom redan 1990 har jag läst om många gånger tidigare och jag blev glad att se att den fortfarande finns i tryck. Ned i inköpskorgen! Däri åkte även britten Lawrence Osbornes "The Accidental Connoisseur" av precis motsatta skäl - brist på rekommendationer. Boken väckte en del upprördhet och vrede när den kom och blev totalsågad av många på eRP. Den sägs komplettera filmen "Mondovino" på många sätt och filmens regissör Jonathan Nossiter tackas i boken. "Possibly the most entertaining book about wine ever written" tycker Jancis Robinson på omslaget. Självklart blir man nyfiken! Slutligen fastnade jag för Kladstrup & Kladstrups "Wine and War" som på ett perfekt sätt verkar kombinera mina intressen för vin och andra världskrigets historia. Jag har många gånger vid resor i Frankrike undrat hur just vinbönderna klarade ockupationen, och man har ju hört en del anekdoter om falska etiketter och inmurade viner. Den här boken fokuserar just på detta tidigare sparsamt belysta område.

Ser fram mot många härliga lässtunder i höst, och det börjar också bli hög tid att sätta tänderna i mästerbritten i stövlar Hugh Johnsons "A Life Uncorked" (som Magnus på Drucket har postat om här). Fler tips på bra och underhållande vinböcker tas tacksamt emot!

15 kommentarer:

anders wennerstrand sa...

Se där en som hoppas att det regnar resten av hösten :)

Härligt ambitiöst upplägg, och det ska bli mycket spännande att se vad du tycker. Jag har mest använt vinlitteratur som referens och faktakälla, men Kramer, Jefford och Hugh Johnson känns lockande. Höstläsning lär enligt samstämmiga uppgifter gå bra att kombinera med vindrickande.

Frankofilen sa...

Referensverken har sin plats, men de lämpar sig ju knappast för att läsas från pärm till pärm. Det finns ju många rent underhållande vinböcker, bland de jag läst senast kan jag rekommendera författaren Jay McInerneys krönikesamlingar "Bacchus & Me" resp "A Hedonist In The Cellar", samt Elin McCoys Parkerbiografi "The Emperor Of Wine". Problemet är att det släpps så mycket varav en hel del skräp, och det var därför jag blev så glad av lite ny inspiration och lästips från andra vinälskare att jag inte kunde låta bli att dela med mig lite. Drömbilden är ju en bok framför brasan med ett glas i handen. Verkligheten är ofta sen läggning av övertrötta barn följt av en allmän röjning av lägenheten från LEGO, leksakshästar och Gud vet vad innan man kroknar helt. Men det går ju att läsa i sängen också, utan vin. ;-)

anders wennerstrand sa...

A hedonist in the cellar har jag hört gott om. Som du säger är det svårt att hitta rätt i floden, så vi andra tackar för arbetet med urvalet.

Men du, lite Lego i hålfoten brukar vara en bra bot mot sömnighet?

finare & vinare sa...

Kul! Kermit Lynchs bok tycker vi är toppen, med lagom mycket anekdoter, åsikter, fransk resekänsla och all kunskap från en bra importör. Jay McInerney vill gärna vara hans adept, med esprit och författartalang förstås, men utan att bottna lika djupt, dock läsvärd. Möjligen är han lite vingklippt av sin beställare (båda böckerna består av spalter ur House & Garden). Clive Coates "The Wines and Domaines of France" går kanske inte att läsa helt från pärm till pärm, men där finns gott om riktigt gediget skrivande som bottnar. Beställer man från USA eller England kan det, trots frakten, bli riktigt billigt, om man köper "used, as new".

mvh,
Finare & Vinare

Frankofilen sa...

F&V: håller helt med om era invändningar mot McInerney, och även om han inte är vingklippt av sin uppdragsgivare så är han det kanske av formatet. Men när han hittar rätt, så är han riktigt läsvärd, och det gör han tillräckligt många gånger. Clive Coates tillhör de uråldriga giganternas släkte tillsammans med tex Broadbent som jag ser det, som säkert har glömt mer om vin än jag någonsin kommer att lära mig. Hans böcker måste man förstås kolla upp någon gång. Tyvärr verkar han i det närmaste ha pensionerat sig?
En annan gammal britt att kolla upp är såklart Auberon Waugh (se min post 15 maj) - men hans bok har jag aldrig stött på. Något antikvariat kanske?

finare & vinare sa...

Uråldrig gigant låter så tråkigt, man blir liksom inte sugen på att läsa. Får vi kalla honom sympatisk gentleman istället? Han har nog inte pensionerat sig från sitt vindrickande i alla fall. Men han och John Livingstone har ju båda ett verkligt varierat och uppfinningsrikt språk.

Jay McInerney får en att undra om det inte vore bättre att introducera etablerade författare till vinets värld än att vänta på att vinbranschens folk lär sig att skriva. Tänk vilket universum som skulle öppna sig om riktiga författare skrev om vin, på riktigt.

Henrik sa...

Av någon anledning har jag missat att införskaffa A Hedonist in the Cellar. Konstigt med tanke på att jag är svag för McInenrny - jag säger bara Brightness Falls. Går raka vägen till Amazon.
Jag tar Hugh Johnson av bara farten.
Ser fram emot recensioner, för av de du nämnt är det bara Wine and War jag har läst.

Frankofilen sa...

Tanken är hisnande - att vin skulle behandlas som den kultur det är. ;-)
Det finns ju många författare man gärna läser som också är vinälskare. Jag skulle med intresse läsa vad Julian Barnes tycker tex.

Å andra sidan - för att spela djävulens advokat - om man leker med tanken att detta skulle ske i Sverige, så känner jag viss bävan. Jämför gärna med sporten som ibland fått kulturetablissemangets välsignelse. Jag kan fortfarande rysa vid tanken på Ernst Brunner i VM-studion (eller var det OS?) som med pannan i djupa veck effektivt lade en blöt filt över allt ens engagemang inför tävlingarna. Det blir lätt för tillkonstlat och pseudointellektuellt. Men visst vore det kul att läsa Göran Greiders lista över de bästa köttvinerna under 55 kr i ett klassperspektiv, Jan Guillous och Leif GW Perssons manligt självsäkra smakpolisutlåtanden om vilket vin som ÄR bäst och alla andra är idioter, eller Horace Engdahls sirliga TN över ett helt okänt makedoniskt vin på fem olika språk.

Frankofilen sa...

Oj, hoppas inte ni förväntar er en massa bokrecensioner nu? Det känns som djupare vatten än att krafsa ned något omdöme om en flaska vin.

Henrik, vad tyckte du om "Wine and War"?

Magnus sa...

Ah, ett inlägg om vinböcker! Jag gillar både böcker och vin och köper följaktligen fler vinböcker än vad jag hinner läsa. Men en del har jag hunnit läsa:

Andrew Jeffords A New France gillade jag skarpt. Mycket bra om de förändringar som den franska vinvärlden har genomgått de senaste decennierna (och fortfarande genomgår). Boken är mycket mer fullmatad än vad dess utseende antyder. Det är absolut inte en coffe-table-bok.

Lawrence Osbornes The Accidental Connoisseur är läsvärd. Han är ibland något högtravande och ägnar sig åt ganska mycket enkel Parker-bashing, men det förtar inte helhetsintrycket (så här tyckte jag när jag fortfarande hade tid att recensera böcker).

Jay McInnerys A Hedonist in the Cellar är välskriven, men på tok för ytlig och lättviktigt för min smak. Det kan ju bero på att boken består av småkrönikor från en trädgårdstidning. Jag vill minnas ett en serie krönikor om österrikiska viners uppgång var det mest givande i boken.

Hugh Johnsons A Life Uncorked rekommenderas starkt. Visst är den lite engelskt gammalmodig och innehåller mycket name-dropping, men det är svårt att undvika i en biografi av just Hugh Johnson. Han är den han är. En riktigt bra bok som trots att det är en biografi handlar mer om vin än om författaren.

Clive Coates: Må han inte ha pensionerat sig! Det ryktas om att han arbetar på en ny utgåva av sin Côte d'Or. Låt oss hoppas att ryktet är sant.

Henrik sa...

Wine and War var intressant och tämligen välskriven. Funderar dock över om inte Wine in War vore en lämpligare titel, eftersom den handlar ofta om hur vinbönderna försökte klara sig under kriget och hur de behandlades under den tyska ockupationen. Jag läste den efter en resa till Bretagne 2002 där det slog mig att snart finns inga människor kvar som var soldater i kriget. Levande historia blir liksom mindre levande.
Vad gäller recensioner, herregud, du kan läsa, du kan skriva, du kan formulera en åsikt på ett roligt/intressant/intelligent sätt. Jag har svårt att tänka mig att det blir sämre eller svårare bara för att du byter vin mot böcker.
Till sist, Ernst Brunner satt i OS-studion och då rådde kulturskymning över landet. Det märkliga är att i USA och Storbritannien finns massor av författare som i såväl tidningar som bokform kan formulera spännande, intelligenta och roliga tankar om sport, men sällan så i Sverige. Det är, i mina ögon, för mycket förgudligande, för mycket kändiskult och för många sökta liknelser istället för att ta fasta på de alla allmänmänskliga frågeställningar som finns.
Jag rekommenderar bloggen Tre hörnor straff, där skriver framför allt kulturskribenten/författaren Jesper Högström om fotboll, något han också gjort i tidskriften Offside.
http://trehornorstraff.blogspot.com/

anders wennerstrand sa...

Apropå Brunnerspåret, glöm inte Anton Glanzelius under fotbolls-VM 1994. Förvirrade försök att föra in kulturens språkbild och otlkningsperspektiv när man längtade efter en rejäl dissektion av mittfältsspelet. Huu.

Det frankofilen efterlyser hittar man i Bill Bufords Heat, fast på matområdet. Den etablerade stjärnskribenten och New Yorker/Grantaredaktören som får en tydlig mid life crisis och ägnar flera år åt att jobba sig upp från restaurangkökets botten och lära sig stycka chianinakor i Toscana. I stället för den vanliga gången: Etablerad kock prånglar ut "mitt liv i köket"-bok på några månader med spökskrivare och kort skärpedjup i bilderna. Lysande hantverk alltså, som man sällan ser i matböcker. Den språkkänslan och förmågan att växla tempo hittar man inte på många andra håll.

Frankofilen sa...

Magnus - jag hade glömt bort att du hade recenserat Osborne trots att jag läst det tidigare. Hittar du tid att lägga upp fler recensioner på NOM så är vi många som blir glada.

Anders - Heat har jag precis avslutat faktiskt. Underbar läsning. Numera kan jag inte se en flaska Flaccianello utan att tänka på Bufords tid i Panzano och episoden med Giovanni Manettis blyga men kvällskåta nyinköpta tjur. Buford antyder ju en möjlig uppföljare från Frankrike i slutet av boken. Det är väl bara att hoppas att han då även blir biten av the wine bug och snöar in på det. Han dricker ju några härliga flaskor (eller en dryg låda närmare bestämt) tillsammans med Mario Batali i slutscenerna - bl a Bricco Dell'Uccelloni och just Flaccianello.

Henrik sa...

Jaha, då ska man alltså behöva köpa "Heat".
Jag har stått emot eftersom jag hatade Bufords lögnaktiga "Among the thugs".
Författare får hitta på, journalister inte.
Men "Heat" låter som om den skulle kunna vara allt det Anthony Bourdain önskade att han var - eller?

anders wennerstrand sa...

Jag har inte läst Among the thugs, men i princip bara hört negativa omdömen. Heat är en upplevelse, om inte annat just för att hantverket är så överlägset andra matböcker. Skribent om mat, inte matmänniska i bokform (MFK Fisher är den enda jämförelse jag kommer på). Interiörerna från hans första stapplande steg i köket på Babbo är obetalbara. Jag har sett att den kommit i ny storpocketutgåva (köp den för guds skull på engelska om du tänker läsa den).