Jag har aldrig hört talas om producenten Scrimaglio (även om en sökning på monopolets hemsida ger vid handen att de även producerar trotjänaren Il Sogno som jag aldrig har smakat), men det här vinet har på sina håll fått riktigt fina recensioner och Barbaresco är som bekant alltid Barbaresco varför man så klart vill prova. Deras hemsida ger däremot mest kalla kårar när det första som dyker upp är "fashion wines" med etiketter för Fiat, Juventus och Alfa Romeo, brrr. Däremot lyste Hitler och Mussolini med sin frånvaro, jag trodde annars jag hade hittat vem som tillverkar dessa turistviner man kan köpa runt om i Italien. Jag lyckades faktiskt inte ens hitta några uppgifter om det här vinet även om Il Sogno dök upp. Nåja, det är ju vad som finns i glaset som är det viktiga. Ur den extratunga flaskan kommer ett ganska ljust tegelrött vin. Från glaset stiger en klockren doft av Salubrin. Hmmm, finns det månne lite volatil syra här? Även om det blev bättre med luftning försvann aldrig doften av desinfektionsmedel helt. Bakom handspriten finns som tur är lite trevligare aromer: körsbär, likörpraliner, fikon i cognac, och lite vaniljig gräddkolatonad ekprägel. Smaken är syrlig med inslag av likörmarinerade körsbär, lingon, tranbär och choklad där mitten och eftersmaken känns lite glesa men fyller ut sig en del efter hand. Det finns en del strama uttorkande tanniner i avslutet men är helt drickbart redan nu. Svårt att förstå att detta vin kommer från tropiskt varma 2003 (eller så är en typisk nolltrea precis vad det är: läs senaste numret av Barolobrevet där Gunnar Westling som vanligt provar en hel drös). Inte helt oävet, men heller inget utropstecken eller fynd i min smak.
PS. Angående julskivorna i Château Gazin-posten verkar det finnas åtminstone en till man behöver.
2 kommentarer:
Det var nog det jävligaste i hemsidesväg vi sett på länge! Plottrigt, jobbigt, ogästvänligt... man vill bara backa ut så fort som möjligt och blir helt ointresserad av att ta reda på mer eftersom det förbannade vinet vid namn Alfa Romeo hela tiden blinkar uppe till vänster...
Scrimaglio låg bakom en rätt snipig och ogin Nebbiolo för ett par år sedan. Den gav inte mersmak och har dämpat vår nyfikenhet en del. Salubrin gör väl inte sitt till för att väcka den igen. Säg nu, ska vi smaka eller ska vi låta bli?
Smaka absolut, det är ingen dödskalleflagg på vinet även om jag inte gick igång på det. En överväldigande del av vinskribenterna gör ju dessutom tummen upp med besked - GP ger 5/5 av tycker det smakar fantastiskt, Leandersson ger 16+ poäng vilket är mycket för priset, Röttorp ger 4,6 i prisvärde. Frågan är väl istället vad det är för fel på mig som inte brister ut i samma lovsånger. Det kanske är så att det här är en typisk nolltrea för Scrimaglio om deras nebbiolo brukar vara extremt snipig. Vi har en flaska kvar och tänker absolut dricka den, men avstår nog från att bunkra upp med fler. Men gillar man det så finns ju chansen fortfarande.
Hemsidan upptäckte jag först efter att vinet var uppdrucket så den har inte påverkat omdömet, men visst undrar man vad den här producenten har för inställning till vintillverkning?
Skicka en kommentar