måndag 31 december 2007

Årets viner 2007


Jag hade tänkt låta bli, men Finare Vinare har redan gått i bräschen, och det är svårt att förneka sin natur - jag är en fullfjädrad nörd som fullkomligen älskar listor över saker jag gillar, vilket inte minst alla kassettband och numera CD-R jag under åren bytt med likasinnande vänner vittnar om. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att stanna upp och begrunna året som gått och alla goda viner vi haft förmånen att dricka. En liten kommentar till listan bara: de inbördes placeringarna är inte ristade i sten (även om förstaplatsen nog är årets godaste vin alla kategorier), och jag har avsiktligt undvikit allt vad poäng heter. Dessutom har jag tagit mig friheten att använda en egen variant av den lite luddiga Wine Spectatorska x-factorn där andra faktorer än bara kvalitet/höga poäng spelar in. Rätt vin vid rätt tillfälle kan ge en otrolig njutning, och följaktligen kan viner som jag visserligen givit högre poäng hamna utanför listan. Årets mest minnesvärda viner:

1. 2001 Poderi Aldo Conterno Barolo Cicala
Vidöppen tyngdlös intensitet av vad som känns som själva definitionen av nebbiolodruvan. Jag kan fortfarande känna eftersmaken av årets godaste vin alla kategorier.

2. 2003 Domaine du Pégaü Châteauneuf-du-Pape Cuvée Réservée. Hör egentligen hemma på förra årets lista eftersom vinet var ännu bättre då och verkar ha slutit sig en aning sedan dess, men det känns fortfarande som att Laurence Féraud lyckats tappa själva essensen av södra rhônedalen på flaska detta varma år. Garrigue, slösande frukt, halva bondgården och i det närmaste portvinsstyrka men lysande gott den fjortonde juli.

3.
2004 Château Lascombes. Ungt, kaffefatigt, modernt och den bästa nollfyran från Bordeaux vi har druckit hittills.

4.
2003 Clos des Papes. Årets mest kontroversiella vin för andra året i rad? Konspirationsteorierna nådde nya höjder och gränsade till rent förtal på eRP nyligen, vilket föranledde Paul Vincent Avril att kommentera de egna rutinerna för flasktappning samtidigt som han återigen påpekade att hans vin normalt stänger ned sig rejält två år efter skörd och att han själv inte skulle drömma om att stoppa in vare sig 2003 eller 2004 i en vertikalprovning för tillfället. Det hindrade inte den här flaskan från att visa upp en hel del av sin inneboende kvalitet i början av sommaren. Lite russinvarning, men oj vad bra.

5. 2004 Finca Sandoval. Egentligen alldeles för ungt, men sanslöst välgjort och charmigt med ett ben i den Gamla världen och ett i den Nya.

6. 2000 Vincent Girardin Corton Vieilles Vignes Grand Cru. Moget, elegant och silkeslent med nyanser av höstskog och rå svamp det inte gick att sniffa sig mätt på. En flaska som presterade långt bättre än förväntat.

7.
2001 Fattoria di Felsina Berardenga Riserva Rancia. Återigen en flaska som levererade långt över vad man kunde förvänta den där kvällen i augusti, nästan så man drar sig för att öppna nästa för det känns som att man bara kan bli besviken. Så underbart typiskt Toscana!

8.
2004 Château Smith Haut Lafitte. Årets julmirakel, förvånansvärt tillgängligt redan nu.

9.
2004 Domaine de la Janasse Châteauneuf- du-Pape. Drucken första barnlediga kvällen i Paris, snacka om x-factor. Tät och pepprig, ung fast tillgänglig och vansinnigt bra.

10.
2003 Les Cailloux (Lucien et André Brunel) Châteauneuf-du-Pape. Återigen en producent verkar ha gjort en home-run det varma och knepiga 2003. "Broad, expansive, and totally captivating" - det är bara att hålla med.

Hedersplatsen går till 2004 Domaine Le Clos de Caveau Vacqueyras för sina enastående insatser som husvin under året till de mest skiljda maträtter, parat med en lysande kvalitet för priset. Ett bra vin helt enkelt.

Efterord. När jag läser igenom listan slår det mig hur svårt drabbad jag är av Young Cellar Syndrome. Viner från andra sidan millennieskiftet lyser med sin frånvaro; generellt är det unga viner vi har druckit. Vidare noterar jag en viss övervikt för rhôneviner, vilket i och för sig är i sin ordning - bra châteauneuf är vansinnigt gott, men det är ändå Bordeaux som är min favoritregion och som utgör nästan en tredjedel av vinsamlingen. Orsaken är såklart att de bordeauxviner som skulle kunna tänkas slå sig in på listan fortfarande är alldeles för unga för att drickas, parat med för få flaskor i rätt många fall. Nåja, nu är de ett år äldre i alla fall. Att Frankrike dominerar stort är väl annars helt i sin ordning, de uppfann ju trots allt vinet, osten och kärleken ;-).
Fast en italienare på förstaplatsen kan säkert glädja någon, Italien är ju inte så pjåkigt det heller. En annan fundering är att vita och mousserande viner lyser med sin frånvaro, några var nära men nådde inte ända fram. Det får vi kanske försöka ändra på under 2008.

Gott Nytt År allihop, och tack för alla underhållande och lärorika diskussioner under året.

24 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Tack, undrade just när den här posten skulle dyka upp! Som du skriver är väl x-faktorn (något förenklat: ren och skär upphetsning) det allra viktigaste för att ett vin ska hamna på listan - fast egentligen alltid för att motivera 92p och uppåt. Det härliga är att det bara behövs en enda sniff, en enda sipp, för att känna när det händer - det går sekundsnabbt, sinnena registrerar långt innan intellektet hunnit vakna - och det ögonblicket är bra nära kärlek vid första ögonkastet. Det är bara att man aldrig vet innan... även om man ibland kan ha sina aningar ;-)

Årets bloggpost alla kategorier: "Bordeaux, vilken Bordeaux" med vassa formuleringar som "vilket beställningssortiment tittar han i egentligen, inte är det systembolagets i alla fall". Du är oslagbar när du går igång. Tack för året som gått!

Frankofilen sa...

Tack själva för all intressant läsning och alla diskussioner under året som gått, det är ju tack vare er jag startade den här bloggen.

Listor är kul, om man inte tar det på så blodigt allvar. När jag gick igenom vinerna vi druckit under året slog det mig hur liten del av hundrapoängsskalan jag använder när jag väl poängsätter. Får skylla på ett noggrant urval i en ganska homogen prisklass. 2001 Cicala är ett av få tillfällen då jag brutit igenom 94-poängsvallen, däremot är det ganska trångt runt 89-92 poäng.

Nu valde jag att begränsa mig till tio viner, och dessutom inte bara se till poäng, men visst kan man undra om inte 2003 Potel Les Petits Monts, 2003 Sociando Mallet, 2001 Gazin eller 2002 Boillot Clos de la Mouchère borde ha kommit med, liksom 1999 Allegrini Amarone om jag bara hade varit mer förtjust i Amarone. Likaså kanske 1998 Ch Palmer, som dock diskvalificerades eftersom vi bara provade ett litet glas på vinotek. Och när vi drack dem i Rom så kändes både 1999 Radici Taurasi Riserva och 2004 Ceretto Bernardina som 92-poängsviner utöver all x-factor. Gaah, det är som vanligt med andra ord, precis när man efter lång betänketid kläckt ur sig vilken som är världens bästa låt alla kategorier vill man ändra sig. Nåja, listan ser ut som den gör.

Finare Vinare sa...

Precis! Man sållar ju rätt hårt innan inköp, håller sig till sina preferenser och sina prisklasser. Vårt typiska goda vin kostar i snitt 210 kr och får med lite tur 88-89p.

Det är kul att nörda in sig och vara lite petig med poängen när man sätter den, och sen se att listan stämmer rätt bra, bara utifrån siffrorna. Men viner handlar ju om så mycket annat än siffror - fram för ovanstående typiskt goda vin!

Anonym sa...

Tänk att den mest inbitna av frankofiler toppar årslistan med en italienare. Storsint! Men Conterno är en magiker. Och du kompletterar ju fint med fransoser runt omkring. Trodde ändå att 99 Radici skulle kvala, måste jag medge :)

X-faktorn är en stor del av upplevelser över huvud taget, det är inget vi ska hymla med. Att använda den i vinrankingarbetet är fullt legitimt och gör dessutom läsningen roligare.

Tack för året - ha ett kul 2008 och keep up the good work.

Frankofilen sa...

1999 Radici borde kanske ha varit med, men det finns ju alla möjligheter att ha fyra årgångar på listan för 2008 ;-)

Anonym sa...

Tack för 2007, nu mot ett ännu roligare 2008.
Angående YCS-diagnosen är det väl som jag sa hos Finare Vinare, tiden och garderoberna har boten i sin hand.
Angående YCS, Clos des Papes och Domaine de Pegaü, måste kännas lite kul att ha smakat dem unga när det verkar finnas några kvar i gömmorna?
Årets post för mig, bland många, var givetvis YCS.
Gott nytt år!

Anonym sa...

Doktorn et al!
Kan tipsa om amaroneguiden.se för utmärkta experttips gällande italienare. Mkt insiktsfullt.

Frankofilen sa...

Henrik,
visst, hade vi bara haft en flaska av 2003 Pégau eller Clos des Papes hade jag absolut velat med korkskurven i vanlig ordning; det är tyvärr normalläget för alldeles för många av våra viner även om jag försöker ändra på det. Sannolikt blir de ju ännu bättre med tiden, och just nu verkar båda gå in i mindre insmickrande faser så för tillfället har man inget val som det känns. Men fördelen med en hel del châteauneuf lagrad på stora foudres är att de enligt min mening ger så mycket som unga några år efter skörd, och inte bara handlar om en överdos kaffe- och chokladbitter ek. Tidig tillgänglighet är inte så dumt.

Xavier,
den där sidan har jag inte sett förut, verkar sprillans. Kul! Blir nog ett givet bokmärke för amaronefantaster.

Anonym sa...

Så är det ju, begränsat lagringsutrymme och begränsad plånbok - vad gör man? Åtminstone jag köper då få av fler än fler av få.
Problemet är att man då inte på samma sätt får chansen att följa ett vins utveckling på samma sätt, men jag får ta det - åtminstone så länge.
Här är också monopolet och de tillfälliga nyheterna ett problem. När man inte kan provsmaka har inte jag råd och plats med vilka chansningar som helst. Att köpa färre av fler handlar då främst om möjligheten att få fler olika upplevelser och öka sina chanser att hitta favoriter som man kan följa i nya årgångar, men också lite riskspridning (ett i sammanhanget vidrigt prosaiskt ord, men ändå).

Finare Vinare sa...

Vi satsade just på motsatsen till riskspridning! Svårt frestade av Frankofilens Cicalahyllning drog vi iväg en order på tre flaskor genom Vivinums webshop. Inte riktigt lika "billigt" styckpris som hos Enoteca Constantini, men frakten ska kosta endast €13 via UPS. Hoppas nu vid Bacchus att flaskorna kommer fram...

Frankofilen sa...

Spännande, hoppas det funkar, och varför skulle det inte förresten?

Anonym sa...

Med tanke på Frankofilens hyllning synes mig "risken" med Cicala liten.
Hur är det nu med att beställa från webben egentligen - ska funka, men man ska också betala svensk skatt eller vad gäller egentligen?
Intressant fråga, inte minst med tanke på Bordeaux-chimären...
Ber om ursäkt för att jag fortsätter på det här prosaiska spåret, men Vivinums hemsida innehåller en del godis att förhålla sig till.

Finare Vinare sa...

Jo Henrik, vi är alltså inte det minsta oroliga för det som är i flaskorna. Känslan av "risk" handlar mer om att vi aldrig beställt vin över internet tidigare....
Som du säger finns det ju en hel del att "förhålla sig till" ;-) Hela 30 sidor piemonte! Priserna är väl emellanåt betydligt högre än vi är vana vid, inte minst för bordeaux 2004. Men är det något man verkligen vill ha... som fler flaskor av 2004 Clos de Papes till exempel... bara någon tia dyrare än på SB (i Danmark får man betala bortåt tvåhundra till!)

Sorry Frankofilen! Säg till om du vill att vi ska diskutera Vivinum någon annanstans...

Anonym sa...

Hej Frankofilen och F&V och God fortsättning på 2008!
Jättekul m listorna, ger lite perspektiv. Ang posterna måste jag bara berömma YSC (hysteriskt kul) och bashen av SB ang Bordeaux 04.

Några egna druckna favoriter från 2007:

* Leoville-Poyferre 99 (går fint att dricka nu, men håller säkert flera år till)
* Lilian Ladouys St Estephe 1994 ur magnum - perfekt moget, även om inte så komplext
* Chapoutier Cornas 1998 - orange, mogen, hyfsat komplex Rhone-karaktär
* Beausejour-Becot 1988 - Kalasgott lång elegant mogen StEmil-karaktär. Höll hela kvällen trots åldern.
* Malleret 1999 Haut-Medoc - oväntat gott, moget komplext med både kryddor, vinbär och lite ceder.

Keep up the good writing!

Frankofilen sa...

F&V - ingen fara, jag följer diskussionen med stort intresse men har inte så mycket att tillägga själv.

Finare Vinare sa...

Har du själv handlat vin via nätet, eller överväger du att göra det?

Frankofilen sa...

Jag har aldrig provat att beställa själv.Tidigare fanns ju risken att flaskorna skulle hamna i någon beslagtagen långbänk hos tullen i väntan på EU-domstolens utlåtande. Nu har det ju kommit och läget är ett annat.

Anonym sa...

Dags för ny tråd ang vinköp via Internet?

Vore kul om man kunde handla tex från Farr Vintners...

Någon som provat?

Finare Vinare sa...

Vi fick just besked från Vivinum att 2001 Cicala (75 cl) var slut... får se hur det går med 2004 Clos des Papes.

Enoteca Constantini tar ca €50 för leveransen men är €10 billigare per flaska Cicala. Vi kanske gör ett försök där...

Magnus sa...

Cicala 2001 verkar vara svår att få tag på. Jag är dock så nyfiken på Aldo Conternos Barolo att jag köpte en 2000 Aldo Conterna Granbussia Barolo Riserva ur kylvalvet på R44. Jag hade tänkt att prova den ganska omgående (med riklig luftning förstås) men blev mycket handfast avrådd av jourhavande vingeek på Systemet. "Vänta minst 10 år till", tyckte han. Dilemma.

Hur var det med 2001 Cicala? Inga mognadstoner uppenbarligen, men ändå ett underbart vin låter det ju som. 2000 Granbussia har i stort sett fått lika fina lovord som Cicala. Är det någon som vet om Granbussia är mycket tuffare och mer långsamt mognande än Cicala?

Frankofilen sa...

Jag önskar att jag kunde säga att jag druckit mogen Barolo från Aldo Conterno i många år, men min enda erfarenhet är 2001 Cicala. Den kändes visserligen ung men klart tillgänglig nästan på en gång, till skillnad från tex 2001 Bric del Fiasc som behövde låång luftning och egentligen först på tredje dagen kom loss. Om det sedan är husstilen med tidig tillgänglighet vet jag inte. Får hänvisa till all kunskap som finns hos andra. Anders? F&V? Någon annan?

PS. Du har förstås sett Gallonis rekommendationer med drickstart 2011 för 2001 Cicala och 2008 för 2000 Gran Bussia. Vad nu det säger.

Anonym sa...

Jag har inte provat Granbussia, men passade också på att plocka på mig 2000 trots den avskräckande prislappen. Men rent generellt har ju flaggskeppsviner som inte görs varje år en tendens att vara gjorda för rätt långsiktig lagring.

Å andra sidan har de Conternoviner jag har druckit varit fullt njutbara vid skapligt ung ålder (sett med baroloögon, då...). Den senaste var Bussia Soprana 1999 i somras, kalasgott. Lägg till att 2000 nog har lite mer tanniner och att vi pratar om husets toppcuvée, så tänker åtminstone jag vänta ett tag, men jag tror inte att det smakar det minsta illa nu om man gillar tuff barolo. Jag håller utkik efter en TN på drucket :)

Men fortsätt jakten på Aldo Conterno-viner, de är värda det. Tycker jag.

Finare Vinare sa...

Endast 96orna, tyvärr... Bussia Soprana hade otroligt strama syror, vi var tidigt ute för något år sedan, och Colonnello var, som vi uppfattade det, precis i början av mognadsfasen. Vi återkommer till båda. Parker himself manar ju till tålamod med riktigt långa mognadsfaser för nittiosexorna, Suckling och Cellartracker likaså, typ 30 år. Tio år tycks vara en bra tumregel innan man ger sig på de här vinerna. Tack för påminnelsen om 2000 Granbussia...

Anonym sa...

Finca Sandoval (Manchuela), magnífico vino