Vi har mina föräldrar på middag. Utan krusidull åker det här vinet i karaffen. Traditionell, klassisk châteauneuf med 75% grenache, 11% mourvèdre, 9% syrah, samt 5% av vaccarèse och counoise. Färgen är snyggt, ja vad säger man? Rubinröd... granatröd? Den lär bli fint brunröd med lagring iallafall. Doften är distinkt och härligt rödfruktigt parfymerad med inslag av mosade jordgubbar och hallonremmar sprinklade med en skvätt kirschlikör. Det finns fin vitpepprighet parad med barr, garrigue och en blommighet av violer och lavendel samt lite gräddkola. Efter hand trängs lite köttsafter, läder och jord med all frukt och örter. Ganska förtrollande, och lovar onekligen gott. Smaken är medelfyllig och elegant med mjuk munkänsla - var är alla tanniner som skall finnas i de strukturerade nollfemmorna? Visst hittar man viss vattnig gleshet i både mitt och slut, men samtidigt finns en fin syrlig ryggrad och en lång läcker eftersmak. Ingen eldighet eller bitterhet. Jättegott!
Det här är verkligen som jag vill ha min châteauneuf - rödfruktig och relativt elegant med underbar väldoft. Kommer säkert att bli ganska burgundisk med lagring, men är livsfarligt läcker redan nu. Viner i den här stilen tycker jag ofta blir lite underskattade av Parker, medan han är betydligt mer förtjust i mörka högextraherade exemplar än vad jag är. Ämnet skulle kanske förtjäna en egen post, men visst finns en uppdelning mellan dem som i första hand går igång på doften och dem som föredrar munkänsla? För mig som nose-guy har vinet en underbar ursprungstypisk väldoft som med lätthet överröstar de invändningar man kan ha kring koncentration och gleshet. Pappa går nog mest på munkänsla; han tyckte vinet var lite väl snällt och tunnt jämfört med andra châteauneufer vi bjudit på, medan K liksom jag bara satt och sniffade. Det blir spännande att se om lite lagring kan få vinet att fylla ut sig, även om resterande flaskor ligger illa till för att bli uppdruckna redan nu.
11 kommentarer:
Gaaahh!
Va görru?
Här försöker man sitta på sina ynkligt få Bosquet des Papes och så gör du så här!
Här försöker man glömma bort att de ligger långt in i garderoben för att samla damm och lite rondör runt midjan och så börjar du prata om garrigue, rödfrukt, hallonremmar, vitpepprighet och annat godis som näsan fylls av.
Tur för dig att du åtminstone hade anständigheten att undra över om glesheten möjligen kunde fyllas ut med lite lagring.
Nu när du ändå har gjort så här - vad åt ni till?
Ja, ursäkta att jag glömde en sak, men det kanske framgick tidigare. I Ch9 hejar jag benhårt på röda laget och det här låter ju som en elegant tvåfotsdribblande ytter i det laget.
Parker får givetvis tycka vad han vill, men det här låter som en raket i min planet. Jag hade siktet inställt på den tidigt och slog till direkt efter F&V:s post från munskänkstestet.
Vad gäller näsa och mun ser jag mig nog som en gargantuansk (gargantuisk?) exponent för båda. Jag älskar att sitta och sniffa, men jag älskar också att fylla munnen med smak och svälja för att se vad man hittar för skatter vid gommens slut. Det är väl för att jag också är torsk på maten eller osten till.
Det finns 11 flaskor kvar på Passagen, på din beskrivning köper jag några efter jobbet idag! Jag har provat alltför många överextraherade alkoholbomber bland chneuf-05:orna. Röd grenachefrukt och bra syror låter betydligt bättre :)
Ledsen Henrik men sanningen måste fram - det här är urcharmigt och riktigt gott. Lär väl inte bli sämre med lagring men jag tycker inte man skall ha för dåligt samvete om man brister i karaktär. Prova gärna en - det är kul att ha ett utgångsläge om man har fler än en, och man får stor utdelning redan nu.
Vi drack det till lammracks med den vanliga vitlök- & herbes de provence-kryddningen. Till det årets första svenska färskpotatis och ugnsrostad aubergine, zucchini och paprika. Mums.
Henrik, jag vet inte om jag har tänkt igenom min teori om näsor och munnar så värst mycket; mer en känsla och fundering jag haft ett tag. För mig kan en mångfacetterad, komplex doft ursäkta nästan all gleshet i världen. Det omvända - alltså en stum endminesionell näsa men ett jäkla drag i munnen med packad frukt ända ut i hörnen i både mitt och slut som ringer kvar länge lämnar mig mera oberörd, men när man läser en del omdömen verkar somliga klart föredra detta. När jag går igång på ett vin ordentligt är det nästan alltid doften det handlar om, och det är den jag ägnar mest uppmärksamhet. En nose-guy alltså enligt min egen uppdelning. Sen kan man såklart diskutera om inte doft och smak är samma sak - prova att dricka med en klädnypa för näsan. Jag brukar ju också mest nämna munkänsla, struktur etc snarare än smakassociationer. Sedan håller jag med dig om att man helst såklart vill ha både underbar doft och munkänsla - det är väl det som utmärker ett stort vin?
Vinös - fin blogg du har! Kul, den har jag missat hittills men bokmärker nu. Skriv gärna en rad när du smakat Bosquet, är nyfiken på vad du tycker. Blev det någon 2004 Pure efter upplevelsen av 2005 Réserve?
Tack, jag/vi har precis börjat blogga som du ser!
Jag smiter iväg till passagen om en liten stund. Finns det lite Pure kvar blir det nog några flaskor av den trots allt :)
Visst är det gott redan nu - men frestas för all del inte att dricka upp alla flaskor innan de börjar visa sin mognad **hytter med pekfingret**. Tre-fyra år kanske räcker, och då kommer ni önska hett att ni hade sparat fler...
Bah, voice of reason. Kom igen Henrik, du vet att du vill... ;-)
Kul läsa du mer eller mindre är inne på samma spår som mig vad gäller '05 Bosquet! Skrev om den för ett par veckor sedan och erkänner villigt att jag inte köper fler - av den anledningen att de då inte överlever sommaren!
Eller så köper man fler flaskor. Då kan man både dricka nu och glömma bort ett par år. Jag har köpt i omgångar, viner med den här profilen är inte så vanliga i sortimentet tyvärr. Påminner en hel del om Brunels Les Cailloux, fast kanske inte riktigt lika bra. Men jag föredrar klart Bosquet framför tex Mont Redon och Vieux Lazaret. Klockren kandidat till bästa châteauneufen under 250 kr på hyllorna just nu.
He, he! Jorå, Frankofilen, visst vill jag.
Samtidigt talar ju allt för att F&V har rätt i att det blir ännu bättre med lagring. Även om tanninerna redan börjat smälta tycker jag att det normala för elegant CH9 är att smakerna får en, eeh, stabilare bas att liksom flyta ut i från. Tänk Seinfeld när Seinfeld dejtar en massös och hon vägrar ge honom en massage. Kramer däremot får sin massage och är lyrisk och börjar prata om att "the muscle just ooooozes out".
Det är det jag räknar med kommer att hända med Bosquets smaker om tre, fyra år.
Ska jag ta någon av mina 05:or (förutom Vieux Lazaret) ung blir det nog Font de Michelle i första hand.
Vad gäller näsa-mun så, jo, nog är det doften i första hand även för mig som gäller. Det är en njutning i sig, men det är också på något sätt en sparad njutning samtidigt som det är en njutning i förskott - om du förstår hur jag menar.
Samtidigt, en smak som ringer ett bra tag i munnen är inte dum den heller.
Skicka en kommentar