Trots fredagens bakslag öppnar vi ännu en nollfemma från södra rhônedalen. Etiketten signalerar visserligen ett betydligt enklare ursprung än Barroches châteauneuf, men det här är seriös juice. Hundraåriga grenacherankor precis utanför norra delen av châteauneuf-appellationen, och samma vinifiering som för domänens druvor som växt inne i zonen. Naturliga jäststammar, begagnade fat, ingen filtrering. Och så lite biodynamiskt hum-hum...
2005 Domaine de la Vieille Julienne Clavin är snyggt blåröd. Doften känns lite blyg i början, men kommer sig snabbt med hallon och körsbär som nog tagit en kvällskurs i italienska. Köttiga toner med drag av inälvor tillkommer, liksom mörker med grillkol och asfalt. Massor av örter såklart, och så lite chokladiga drag som sannolikt kommer av gammelgrenachen.
I munnen är vinet kryddigt med bra syror och fint balanserad alkohol. Lite gleshet lägger sordin på de högsta jubelropen, och sedan kommer avslutningen. Ouch, vilken strävhet. Gom och tunga tapetseras av uttorkande tanniner som hänger kvar långt efter att man sväljt och långt efter att eftersmakens snygga mineralitet klingat ut. Jodå, nollfemmorna är strukturerade...
Det här är helt klart en representant från det mörka laget, men håller ändå tämligen hårt på traditionerna. Ganska så imponerande med tanke på etikettens enkla "Côtes-du-Rhône", och man blir rätt sugen att prova domänens châteauneuf. Strävheten var inget nämnvärt problem till maten, men inget vin man sippar på efteråt. Tack till Mårten och Sara som kom med initiativet.
PS. Fler har smakat.
4 kommentarer:
Hehe, låter aningen annorlunda ändå än F&V:s upplevelser. De pratar om träbeska och du om "ouch, vilken strävhet".
Känns som att man möjligen ska hejda sig något år eller två till, va?
Å andra sidan, jag har ju två ...
F&V har betydligt större erfarenhet än jag, och det är säkert samma sak vi har känt. Jag tycker inte det är så lätt att gå bakvägen och gissa vad som givit en speciell smaksensation eller upplevelse i ett vin, men kan bara beskriva det som jag upplever det. Jag fick ingen riktig tydlig fatkänsla, utan mer tanninsträvhet. Men gamla begagnade fat kan väl också släppa en del ektanniner? Slutresultatet verkar ändå vara det samma - lite minskad drinkability och matbehov. Och FV pratar ju också om "tuffa syrah-tanniner, typiska för 2005, som nu börjar stänga ner efter en ungdomlig fas". Men prova gärna en nu och se vad du tycker. Inte bortkastat med mat.
Intressant och kul att läsa, och jag funderar på det du säger, Henrik. Har inte läst vinexperters omdömen om vinet, men har starkt för mig att någon (Parker?) sagt att just Clavin är en CdR som faktiskt mår bäst av att få lite vila i källaren. Och så är det ju en 2005a. Måste bli en egen omsmakning, senast till påsk...
Jag provade deras châteaunef '06 i september '08, obedömbar, sträv till max och rejält fruktsöt. Skulle tro att det tar några år innan den går ihop till något drickbart.
Skicka en kommentar