Att 2007 är en speciell årgång i södra Rhônedalen har framgått med önskvärd tydlighet, både i proffsens recensioner och genom spridda flaskor här på hemmaplan. Frukten tycks ha en sällan skådad renhet och mognad. Men hur bra är den egentligen? Tiden lär väl utvisa, men samtidigt skadar det inte att samla på sig en del tidiga nedslag för att få en egen uppfattning. När Vintresserad bjuder in till ett femtonfaldigt smakprov är jag inte sen att tacka ja.
Det handlar om avancerat barnarov ikväll. Många av de här vinerna har inte legat länge i flaska, kvaliteten är jämn och vinerna hyfsat lika i babyhullig, primär skrud och följaktligen blir noteringarna därefter. Vintresserad har med sedvanlig klockren organisationsförmåga delat upp provning i tre flighter. Vi smakar så klart blint.
Flight 1 - instegsviner
Vin nr 1 har en aningen simpel doft; det doftar helt enkelt lite billigt med bäriga inslag av vingummin och körsbär, men ändå med rätt bra ursprungskänsla. Bättre i munnen med skaplig balans. Kirsch och mineraler i eftersmaken, tillsammans med lite eld i baken. Ett rätt enkel men ändå ganska god bascuvée. Vi är flera som gissar på trotjänaren Vieux Lazaret. (88)
Facit: 2007 Domaine du Vieux Lazaret. Beter sig ungefär som väntat även i den här årgången, knappast jättespännande men inte dålig.
Vin nr 2 har en för mig rätt bisarr doft med inslag av gräs, blomblad, rent av svartvinbärsblad. Vinbären återkommer i frukten som känns ganska artificiell; som vinbärssaft. Smaken är betydligt bättre, kryddig och örtig men även här med lite återkommande grönhet. Har man möjligen låtit bli att avstjälka? Eller plockat tidigt? Svansen känns rätt ungdomlig och bitterkärnig men rätt bra stoppning ändå. Ett hyfsat enkelt vin där varken årgång eller ursprung direkt skiner igenom. Ingen aning vad vi har i glasen. (85-86)
Facit: 2007 Vignerons de Caractère Collection de Rhône Vacqueyras. Nja...
Vin nr 3 är betydligt bättre, mörkare än föregående viner både i färg och aromprofil. Doften är rätt stor med en hel del vingummiliknande nollsjuefrukt tillsammans med grillat kött och lite jord. Dock minuspoäng för höga doser gräddkola, osnyggt. I munnen får man ett vin med rätt rejäl stoppning, åtminstone ett bra steg upp från glas nummer två, lite eldig men fin struktur. Kryddor och lakrits i svansen, och en hel del tanniner. Gott. (89)
Facit: 2007 Xavier Châteauneuf-du-Pape. Se där. Samma betyg som senast. Många runt bordet var ännu mer positiva än undertecknad.
Vin nr 4 är min absoluta favorit i flighten. Skön, örtig doft med rejäla skopor ursprungskänsla. Här verkar vi ha en traditionalist i glasen med inslag av sjögräs, och så lite grillat kött och lagerblad på toppen. Smaken är ytterst behaglig och harmonisk med bra syror, rikliga mineraler och fin fräschhet samtidigt som här finns en hel del kraft. Balans! (91)
Facit: 2007 Bosquet des Papes. När etiketten kom fram var vi många runt bordet som var glada över att bunkrat...
Vin nr 5 har en rent massiv doft; stor och primär med grillat kött, örter och en rejäl skopa kirsch. Vinet känns purungt och skulle antagligen behövt luftas mycket längre än den dryga timme det har fått. Smaken fortsätter i samma spår - mycket av allt, inte minst alkohol och kirschlikör. Men därunder glimtar också en rätt ambitiös struktur och finfina mineraler. Det här vinet har jag tagit med mig, och visst känns det igen från sist. En riktig kirschbomb där jag köper alla bordets invändningar om obalans och spritighet (även om det fanns somliga som tyckte om det också). Sanslös stoppning för en Côtes-du-Rhône, men inget att dricka nu. Jag håller tummarna för att det lugnar ned sig på rätt sätt med lagring... (90++?)
Facit: 2007 Janasse CdR Les Garrigues.
Flight 2 - tradition. Den här flighten skall visa sig vara ett kliv upp från den förra. Riktigt goda viner av ganska likartad kvalitet.
Vin nr 1 är med i matchen från början. Skön châteauneuf i traditionell skrud med rödlätt kirschig grenachefrukt och inslag av sjögräs, garrigue och järnhaltiga mineraler. Fin balans i munnen med bra syror och ett mineraliskt slut. Det här bör vara 2007 Mont-Olivet. Gott. (91)
Facit: 2007 Clos du Mont-Olivet. Inga konstigheter, ett riktigt bra köp.
Vin nr 2 är mörkare med inslag av animaliska aromer. Vidare örter, nästan lite stjälkig känsla, och så köttbuljong och järn. Frukten har den där rena, slösande nollsjuekaraktären vi alla kommit hit för, och överst danser eleganta övetoner av handkräm. En härlig doft med bra sug!
I munnen får man ett vin med klockren balans som tycks som gjort för att drickas nu. Bra drag, underbar pastillrenhet i frukten, och ypperlig fräschhet. Lång, behaglig eftersmak med mineralkaraktär. Snorgott! (92-93)
Facit: 2007 Domaine de Cristia. Se där, jag hade en del fördomar om producenten utifrån vad jag läst, men det här är riktigt bra! Mångas favorit i flighten.
Vin nr 3 har en djup och fascinerande doft med skogsbär, kirsch och kryddor tillsammans med aska eller nybränd björk som någon sa. Vidare lite nougat och mjölkchoklad som får flera av oss att undra om det ändå inte finns lite nya fat inblandade. Smaken bjuder på flightens kanske bästa syror tillsammans med rätt uttalad fruktsötma även om avslutet känns torrt. Fin balans, bra fräschhet och goda mineraler i slutet. Ett riktigt charmtroll! (92-93)
Facit: 2007 Domaine la Barroche Signature. Gott för ett år sedan, kanske till och med snäppet bättre nu. Det enda vin bordets mest inbitne bordeauxdrickare inte fann odrickbart i flighten ;-)
Vin nr 4 har en rent fascinerande doft, men är också mest knutet i flighten. Man får jobba lite för att hitta de kirschiga hallonen, och då får man också lite hemlig, svettig, intresseväckande unknad på köpet. Här mullrar det bestämt i bakgrunden! Smaken är också den rätt stram och knuten, men tornar ändå upp sig med imponerande struktur. Stram och oförlöst, och kanske också lite tydligare alkohol än i föregående glas, men samtidigt rätt häftig får man säga, med en lång, packad eftersmak med mängder av järnhaltiga mineraler. Jag gissar på 2007 Boislauzon. Kan bli riktigt, riktigt bra. I nuläget (92+).
Facit: 2007 Mas de Boislauzon. Låt ligga lite till...
I glas nummer 5 verkar någon ha kört ned en bilmatta av gummi. Hallå, det var väl inte sydafrikaner vi skulle prova? Nåja, en hel del blåser faktiskt bort, och under ligger en rätt typisk doft av grillat kött, örter och gissa vad? Just det, nollsjuefrukt. Smaken är rätt kirschig och lite småeldig där lite ungdomlig smörkola drar ned betyget samtidig som det blir pluspoäng för den läckra känslan av gräddiga hallon. Kryddig och god, men klart åt det sötare hållet, där en extra knivsudd alkoholsötma inte direkt höjer fräschheten. Bra, men inte över (90-91) blint ikväll.
Facit: 2007 Clos Saint Jean.
Dags för paus med några rejäla bitar hämtpizza. Mätta och belåtna kastar vi oss in i sista flighten, döpt till prestige. Här blir det skyhöga poäng...
Vin nr 1 är ett sånt där vin som får tiden att gå lite långsammare. När aromerna träffar näsan är det som om bordsgrannarna försvinner; nu är det bara jag och det här vinet och nåde den som kommer emellan oss. Doften är helt underbar, den känns vidöppen och bjuder på slösande mängder av traditionella drag med garrigue, grillat kött, sjögräs och mineraler. Åhh, vilken doft! Sagolik! Smaken infriar alla föväntningar, vilken åktur. Den biter sig fast i munnen och vägrar släppa taget, så mycket kraft och tyngd men ändå sådan lätthet. Strålande balans, och en till synes oändlig eftersmak där mineralerna är så täta att känslan blir salt. Galet bra! Vi verkar ha en traditionalist av yppersta snitt i glasen. Så här hoppas jag 2007 Clos des Papes beter sig, så jag gissar på den. Kvällens vin för mig. (96-97)
Facit: 2007 Bosquet des Papes Chante le Merle Vieilles Vignes. Oj, vilken överraskning. Jag har dömt de här flaskorna till ovillkorligt ryggläge, men det här är ju alldeles strålande redan nu. Och varför i hela friden köpte jag inte fler? Klart över förväntningarna, men jag var inte ensam om att älska det här vinet.
Vin nr 2 är gjort i en helt annan stil - mycket mörkare och med en hel del uppenbar ny ek. Här får man inte alls samma ursprungskänsla, men det man får måste man applådera för det strålande hantverk det är. Renast tänkbara likörfrukt med hallon och jordgubbar, och så fudge och mörka drag av skokräm. Doften är rent explosiv. Smaken är massiv, omöjlig att bedöma hörs en del muttra runt bordet men jag älskar att känna strukturen i min mun. Tanninerna är visserligen framträdande och klär ut munnen ordentligt, men samtidigt sjukt snygga av riktigt finmaskig kaliber, och så den där slösande rena likörfrukten. Primärt som tusan, men alla delar tycks finnas på plats. Ballerinadräkten sitter kanske inte på ännu, men den verkar åtminstone framplockad och nystruken. Ruggigt lång eftersmak. Det här är egentligen inte min typ av châteauneuf för fem öre, och inget jag vill dricka hela tiden, men ruskigt snyggt i den här moderna, fatade stilen. En av Clos Saint Jeans prestigecuvéer? (95-96?)
Facit: 2007 Cuvée du Vatican Réserve Sixtine. Det var det värsta. Och jag som helt passade på det här vinet. Andra runt bordet var inte riktigt lika översvallande positiva, men jag följde vinet över några timmar och de positiva intrycken kvarstod.
Vin nr tre fortsätter i samma moderna, fatade stil, fast med ännu tydligare ek som drar åt både kokos och vanilj och som tyvärr ger doften en aningen sötsliskig känsla. Men här finns också generösa doser violer tillsammans med nylagd asfalt och grillat kött utöver en tät, mörk heltäckningsmatta av likörtonad frukt med blåbär, björnbär och kirsch. I munnen är vinet tätt och mjukt med siktet inställt direkt på njutningscentrum. Koncentrationen är närmast sanlös men allt håller sig på mattan utan att bli för baktungt. Det finns väl egentligen inte så mycket som talar för ursprunget förutom eftersmakens lakrits och örter, men bra snyggt är det. Hög internationell klass. Jag gissar på Cristia med Clos Saint Jeans Deus Ex Machina som gardering, här tycks finnas osedvanligt mycket mogen mourvèdre. (95-96)
Facit: 2007 Domaine de Cristia Renaissance.
I glas nummer 4 känns det som vi är tillbaka på traditionalisternas planhalva, fast i aningen mörk stil. Det här känns som en foudres-uppfostrad kirschig gammelgrenache med generösa doser choklad. Örterna har en lite stjälkig, barkig karaktär, och så en liten citrustvist. Smaken är mineralisk och läcker, men också rejält kirschig men rätt låga syror och den tydligaste alkoholen i flighten. Eftersmakens längd ligger på världsklassnivå, men fräschheten är inte den högsta och fruktsötman rätt påtaglig. Gott, men vi är rätt säkra på vad vi har i glasen och då var förväntningarna kanske ännu högre. (94-95)
Facit: 2007 Domaine la Barroche Pure. Svårt att tala om besvikelse med tanke på poängen, men ändå... Jag tror absolut man skall lugna sig med att korka upp, vinet är fortfarande Pure-ungt. Och fundera inte ens på att dricka det till mat.
Vin nr 5 har en rent förhäxande doft! Hemlig, mörk och dov med lakrits, salmiak och mynta som leder över i anis, ja rena pastisen. Vidare järniga mineraler, lite bark och så massor av mörk frukt. Smaken är rent respektingivande men samtidigt ordentligt tvinnad med imperativt lagringskrävande karaktär. Här finns ordentlig struktur, men ändå ingen nämnvärd besvärande tyngd eller alkoholförnimmelse. Lång, läcker eftersmak med läder, anis och lakrits. Snorbra men tokungt! Det här måste vara Quet. (96++)
Facit: 2007 Mas de Boislauzon Cuvée du Quet. Hands off för stunden, men det lär bli ordentliga fyrverkerier på sikt...
Oj, vilken flight. Poängen formligen haglar på ett snudd på overkligt sätt. Det måste vara fruktdag, och osten på pizzan måste varit dynamiserad efter konstens alla regler. Har jag blivit helt bortkollrad av all nollsjuefrukt och värme? Jag blev så till mig att jag glömde ta bilder. Samtidigt skall man lita på sina intryck, och de här vinerna visade sig på ett strålande sätt denna kväll, perfekt tempererade åt det svala hållet och långluftade i flaska med några centiliter borthällda. Det är också intressant att notera att det här var flighten med minst alkoholkänsla. Dessa toppcuvéer är så fullmatade att hettan inte skiner igenom på samma sätt som i en del enklare viner.
Slutsatsen efter provningen blir (återigen) att årgången enligt min smak är precis allt som skrivits om den. Den genomgående rena, maffiga frukten är verkligen urläcker samtidigt som här inte verkar saknas struktur för lagring. Men det är klart, man får onekligen en ordentlig dos av söderns solsken, och gillar man inte grenache eller Châteauneuf-du-Pape i vanliga fall lär man inte göra det i denna årgång heller. Själv tycker jag det skall bli vansinnigt intressant att se var vinerna tar vägen på sikt.
PS. Det blev förstås en del uppvärmare, avslutare och extraflaskor som vanligt när ett gäng vinnördar träffas. Hmm, ett stilskifte krävs nog för att orka skriva om dem.
1988 Veuve Clicqout Ponsardin Rare Vintage (svamp och ostronskal, mogen men fräsch. VG)
2008 Porta del Vento Saharay (arrak, vax, passionsfrukt, syrlig. IG. Fullständigt bisarrt Sicilianskt biodynamiskt hopkok på 100% Cataratto. Vem njuter av sånt här?)
2005 Domaine de la Charbonnière Vacqueyras (god, brettig, HEDERLIG. MVG)
2007 Grosjean Turrette Superiore (blint: grön, gräsig. cab franc? G. Med facit i hand ett typiskt kallklimatsvin, en hop druvsorter från Valle d'Aosta.)
1988 Château Musar (stallig, ålderstigen men levande. Rhône? VG)
1994 Château de Beaucastel (brettig, jordig, mogen sötfrukt. Châteauneuf? G)
1994 Giuseppe Mascarello Monprivato (sträv, rätt karaktärslös nebba från dåligt år? IG Tyvärr)
2001 Bosquet des Papes Chante le Merle VV (grön, stjälkig, OCHARMIG. IG. Vad hände detta år, är nollsjuan en sinkadus?)
1898 Pe Vale Verdelho (komplex, odödlig, outgrundlig. Madeira? MVG)
PPS. Fler intryck här och här. Och tack till Niklas för bilderna.
21 kommentarer:
Har Artberg månne rakat sig och åkt över Lidingöbron?
Kudos!
/MW
Sitter har mes snalvattnet rinnande.
Men en fraga ar om lagringstiden for 2007. Visst ar den fina pa sin unga frukt. Men efter att ha druckit Pegau 98, och nagra 95or sa are de ju lysande med lite alder.
Vad tror du, eller ngn annan som var med, om 07 drickfonster och lagringskapacitet. Bast att ta dem nu, eller vanta 7-10 ar?
Härlig genomgång, Franko. Den gläder mig särskilt då jag lyckades glömma mitt anteckningsblock i källaren.
Jag är i princip helt enig med dig, möjligt dårå att jag inte är lika "kritisk" som du mot Pure - det är nånting i Barroche som förhäxar mig, sannolikt citrustouchen och en parfym som får mig att tänka på passionsfrukt.
Chante Merle var superb, men jag tycker att alla prestigecuvéerna var helt fenomenala, sedan kan jag ha invändningar mot Vaticans stil, men även där är kvaliteten ren och hög. Jag föll även hårt för Boislauzon Tradition, lillebror till Quet, men vilken lillebror!
Ulrik: Jag var med vid bordet och det vi var tämligen eniga om är att lagring är inga som helst problem - i vart fall inte för tradition och uppåt. Quet, t ex tror jag håller 25 år utan problem. Boislauzon, Bosquet och Signature kommer jag att försöka glömma till 2014. Prestigecuvéerna tror jag mår bra av att glömmas till 2017 - beroende på hur många man har ...
En sak till, förresten. Jag tror att prestigecuvéerna kan vara knepiga att matcha till mat.
Det lär krävas en rejält marinerad lammsadel eller grillad oxe med potatisgratäng för att att rå på Cristia, Vatican eller Quet.
Pure 07 tror jag aldrig blir ett matvin. Men ge hit rätt ost eller rätt meditationsstund om några år så är det inga problem, inga som helst.
Man åker inte ostraffat på semester, den saken är klar. Härliga noteringar från en härlig kväll, som det verkar.
"Komplex, odödlig, outgrundlig" säger väl egentligen allt som behövs? Hans Artbergs hederspris går till frankofil bloggare med tappad oskuld.
En som inte var med instämmer i vad Henrik säger om lagringstider med mera. Inte göra misstaget att dricka vinerna för tidigt! Den söta frukten kommmer integreras och vinerna kommer visa sig ännu mycket bättre med tiden...
Jaha...
Här måste man tydligen investera i en våtdammsugare för att få upp allt dregel.
Tur att man har i princip alla av prestigerna + några till. :-)
Perfekta noter Franko. Jag gillade även Janasses Garrigues.
Fantastisk line-up! Trist att missa det. Låter som om det var rätt att bunkra en del 2007. Intressant kommentar att alkoholen inte var lika märkbar i sista flighten. Jag har mest provat de vanliga cuvéerna, och har tyckt att ex. Cuvée de Vaticans vanliga C9P var lite het. Du menar alltså att ex. Quet (som jag inte provat) inte känns lika alkoholdominerad?
Jag menar förstås Réserve Sixtine, och inte Quet.
Här är man visst utsatt för vissa tråkningsförsök angående min skepticism mot vissa av vinerna. I stort sett var jag imponerad av vinerna även om jag inte gillar extra-alltviner. Jag är dock oerhört skeptisk till ett vin som Pure, näst sämst under kvällen, alldles för hög alkohol och fruktsötma och för låg syra. Tyvärr tveksam om det blir bättre med lagring. När man samtidigt kan få sådan fantastisk renhet och komplexitet som i Bosquet des Papes Chante le Merle undrar jag varför man skall fläska på ännu mer, vad är det man vill uppnå? När standardcuveen får 7 p mer än toppcuveen är något fel. Cristia var lite bättre, där hade jag iallafall samma poäng på bägge vinerna.
Vad var sämst då? Janasse naturligtvis.
Hej Franco,
Riktigt kul kväll, och rolig spännande öppen dialog!
Från min horisont och erfarenhet är det alltid svårt att göra definitiva omdömen av så här pass unga viner – till det skall läggas årgångens omedelbara söta frukten som döljer vinets inneboende struktur och (idag) dolda tanniner.
Men många av dina noter håller absolut för mig, i första flighten var Vieux Lazaret relativt lätt att identifiera, men var jag personligen positivt mest överraskad av Xavier och gillade nog potentialen i Janasse bättre än du, men luftningen för detta vin saknades helt denna kväll.
I flight 2 var jag mer mer lite tveksam till Barroche Signature, för söt i förhållande till struktur och tanniner idag, helt enkelt inte rätt munkänsla. Gillade skarpt Clos des Mont de Olivier men också Clos Saint Jean när luften fått vinet att lätta efter ett tag. Bästa vinet för mig i flight 2 var Christia, i vart fall denna kväll.
I flight 3 var alla vinerna av riktigt bra kvalité även om de inte alla är lika goda idag. Jag ser var du kommer som gillar Chante de Merle bäst, en skarp utmanare i flighter, men min absoluta favorit är var Quet – trots kort luftning (prova att lufta 24+ timmar i karaff med bara lite folie ovan, andra har provat 36+ timmar med samma resultat) så sjunger vinet ännu bättre redan idag. Pure var inte heller upp till förväntningarna denna kväll. Sammantaget blir ändå framtiden för dessa 5 viner riktigt fin – den söta, rika och ibland syltiga frukten är både det som döljer kraften i årgången, men som också är bränslet för den fortsatta resan. Min personliga rekommendation är – låt korkarna stanna i flaskan, låt vinerna vila och drick andra viner idag (2001, 2004 som inte är bäst, och 2006) och njut sedan av riktigt bra viner om 6 – 15+ år. Glöm inte att ni alla fortfarande är unga – bygg volym i källaren, skapa bredd i variationen och skörda senare!
Bland de övriga vinerna var Veuve Clicqout 1988 lysande ung och riktigt bra, Saharay odrickbar, Musar var en trevlig överraskning, Beaucastel 1994 typisk och rejält mogen, men toppen i denna flaska hade klart passerats, medan kvällens absoluta vinupplevelse var 1898 Pe Vale Verdelho – vinet vilket nog alla hade stor respekt för (tusen tack Niklas för att du utmanar våra vinbarriärer!).
Jag vill till sist tacka alla för trevligt sällskap, god dialog, en fantastiskt rolig kväll och till sist – Peter ditt arrangemang och noggranna planering la grunden till den trevliga kvällen!
Ursäkta en alltför lång post,
Tack alla,
Må så gott önskar,
Johan S
1898 Pe Vale Verdelho - kvällens vinupplevelse!
Ulrik - som andra påpekat: smaka gärna nu men glöm för guds skull inte att spara.
Mats - jag tyckte alkoholen var väl inbäddad i Réserve Sixtine, men har inte provat deras vanliga cuvée.
Håkan - alls inget illa ment. Det var som alltid riktigt trevligt att prova med dig och få ta del av dina åsikter, och dessutom en välbehövlig motvikt när vi andra snurrade iväg om vinernas förträfflighet. Fast vi var ju överens om en del också. Förstår precis vad du menar med Pure, fast i min mun landar den ändå ganska rätt med ovanstående reservationer. Garanterat inte vinet med bäst lagringspotential från den här årgången, men jag tror ändå det kommer att hända bra saker med lite tid. Vi får se.
Johan - tack själv, riktigt trevligt att ses! Och visst är det så att Madeira från 1800-talet tävlar i egen klass...
Visst är det en dåres försvarstal, jag har väl egentligen inte på en CdP07provning att göra. Jag tycker dock att vinerna på traditionnivå levererar och några av prestigecuveerna kan nog bli kanon med några års lagring, men inte alla och där har man nog gått i fällan en årgång som 2007. Jag har tyvärr varit med om modernistiska viner som inte håller för lagring och det känns alltid trist när man litat på de som tror sig förstå sig på sånt.
Hoppas jag har fel med några av vinerna.
Håkan;
"Visst är det en dåres försvarstal, jag har väl egentligen inte på en CdP07provning att göra."
En bakåtsträvare hade stannat hemma och vidhållit sin bestämda inställning om vinstilen; du dök upp - kanske i hopp om att bli motbevisad, övertygad eller överraskad?
Lite som jag och Nebbiolo; skeptisk men likväl arrangerar jag en 1971-nebba provning. Och blir helt tagen!
MVH
Niklas J
Håkan, det var härligt att ha dig med. Voice of reason eller en dåres försvarstal, ja, du får välja själv ...
Sen är det rätt skönt ibland att få vara så där jobbigt kritisk till allt. Eller en del. Och om inte retas lite, det gör livet roligare.
Håkan, det är alltid bra med någon som sitter och dissar lite, det kan vara en motvikt till alltför okritiskt grupptänkande. Till och med jag tyckte Janasse var kladdig och likörlik, även om jag besynnerligt nog gillade Pure skarpt.
Mycket intressanta kommentarer.
Och även kommentarer om lämplig tid för konsumtion.
Med en för liten plånbok har jag trots allt kommit över ett par tre flaskor av 10 Ch9dP 2007:or. Då blir man ju lite extra försiktig med när man ska börja nalla av dom.
Tre av de ni provade har jag själv testat(Xavier,Bosque Tradition samt du Quet. Den sistnämnda tycker jag står i en klass för sig. Här är det ju verkligen tunga saker det handlar om. Bosque Tradition var för mig en stor positiv överraskning med sin örtkrydda, frukt och samtidigt balans.
Tack än en gång för underbara recensioner som vägleder mig i vilken ordning jag ska börja nalla på mina flaskor.
J-C
Hej!
Först och främst känns det kul att ni alla verkade uppskatta vinerna och årgången så pass mycket efter att ha läst både detta inlägg men även Vintresserads och Winepunkers. Det känns lite bittert att ha missat provningen (och sällskapet) men desto roligare att läsa om de positiva intrycken.
Jag har provat flera av vinerna tidigare och har egentligen inga synpunkter på resultatet som sådant. Möjligtvis tycker jag att Janasse CdR ”Les Garrigues” är bättre och faktiskt står upp mot de flesta CndP. Visst har den en eldighet men det är 100% Grenache från mycket gamla stockar och då blir resultatet oftast sådant. Vänta några år så blir belöningen sannolikt större. Vinet är ju ungt och 2005an var som jämförelse faktiskt ännu tuffare och eldigare vid samma ålder.
Kul att Cristia gick hem hos gruppen. Tycker ofta att deras viner har en modern stil men också väldigt ren och fruktig karaktär. Tror att det är en stil som passar även dem som inte är inbitna fantaster.
Jag tycker att det är jättekul att det skrivs så mycket om CndP som det görs och att även Munskänkarna utsett byn till årets vinområde. Jag hoppas att allt detta tillsammans berikar och får fler att upptäcka mångfalden och de många olikheterna vinerna emellan – att detta faktiskt är en positiv egenskap och att chansen ökar att det finns något för alla smaker.
Sedan har jag full förståelse för att man kan ha mycket svårt för en del av de ganska extrema vinerna som förmodligen aldrig kommer att passa alla utan mer riktar sig till en minoritet eller fanatisk anhängarskara.
Det är verkligen hög tid att CndP (och hela södra Frankrike) får den uppmärksamhet man förtjänar och inte betraktas som kusiner från landet. Undra om inte hela södra Rhône, Languedoc och Roussillon tillhör de mest dynamiska områdena i vinvärlden just nu.
/ MV
Jag trodde att alla kvarvarande Chante Le Merle skulle ta slut innan lunch igår men så blev det inte. Ca hälften av de kvarvarande flaskorna försvann dock och ett antal av dem ligger i tryggt förvar nu. :-)
Bra jobbat, Kayaker! Är det inte dags att prova en själv då snart? Nyfiken på vad du tycker, och även vad jag själv kommer att tycka nästa gång. Den kan väl nästan inte vara sådär bra, kan den verkligen det? Nästan så jag blir sugen på att korka upp en av mina alldeles för få flaskor...
Skicka en kommentar