Fyndklockan i all ära - ibland är det kanske mer på sin plats att plocka fram psalmboken och brista ut i tacksam sång. Ett sketet byvin från en skruttig årgång från förra millenniet skall ju bara inte vara så här bra, men innehållet levererar på ett sätt som trotsar etiketten. Redan den vackra brunröda färgen med sin tydliga tegelkant får det att vattnas i munnen, och när vi sticker näsorna i de stora kuporna är det svårt att fortsätta middagssamtalet. Vinet har en urläcker, mogen doft. Vi prickar av jord, tjärat rep, gammalt båthus, milda kryddor och mynta tillsammans med en smal stråle mogen frukt som ger en rödlätt ton åt alla mörka, ruffiga associationer. Efter en stund i glasen blir alla mognadstoner än tydligare med farinsocker, buljong och undervegation. Kanske inte så elegant, men sablar vilken sniff!
I munnen får man ett syrligt, utmognat, avrundat och harmoniskt vin med en fin kärna av frukt som fortfarande har tillräcklig spänst för att trycka på ordentligt i den långa, slanka och svårartat salivframkallande avslutningen som även rymmer järnig mineralkaraktär. Vi sitter bara och ler; det tycks omöjligt att inte utbrista "åh så gott" efter varje klunk. Lysande till den feta ankan, men lika härligt på egen hand efteråt. Tack. Tack till den vinbonde som skött om druvorna, till Jacques Lardière som gjort vinet och till firma Jadot som lagrat flaskorna. Tack till Bacchus för att vinet beter sig så här vid tretton års ålder. Och ett stort tack till Vinunic som släpper sådana här färdiglagrade godsaker och knappt tar betalt för dem. (91 fullt mogna poäng)
PS. Fler som äter anka och dricker mogen bourgogne ikväll.
PPS. Rätt många flaskor kvar.
10 kommentarer:
Fullträff till ankan eller hur?
Tack. Tack. Tack. Hmm, sa vi tack?
Obefintlig korkskruvsångest! Härligt att läsa om denna enorma drickbarhet. Även om jag har hunnit placera mina på golvet i källaren så kommer en att gå åt inom snar framtid, men hur länge tror du man kan förvara resten innan de blir avsevärt sämre? Ett år?
Martin, svårt att sia om hur länge det håller. Vinet blir knappast bättre, men samtidigt finns en hel del kraft kvar. Jag sitter med sista glaset nu efter flera timmar i öppen flaska, men vinet har fortfarande inte lagt sig platt på rygg. Bättre gåsvin än så här är väl svårt att hitta i Sverige om man inte lagrar själv, och själv siktar jag på nästa flaska framåt november. Annars tänker jag som du, vinet skall kanske inte fylla ett år i källaren, men vem vet. Fast varför chansa? Drick och var tacksam ;-)
Såg nyss att Per Bill ansåg att den skulle drickas 2010-2017. Så när man i vanlig ordning har minskat lite på Pers positiva omdöme, ja då kanske de ändå klara 1-2 år!
Oj, drickfönster till 2017 låter optimistiskt. Jag är ju lite förvånad att den är så här bra och pigg år 2010, årgången är ju som den är och allt det där. Men sparar du en flaska länge får du gärna berätta hur den blev...
Franko, du gav dig inte på någon Forman, som jag satt och suktade lite efter här i Asien?
Jodå, jag suktade här i Stockholm också så det fick bli lite Forman.
Åh vad jag är glad att jag köpte många! Arbetsveckan är över, Lars Gullin och denna goda kupa, det känns som att man lever en smula. Jag tror faktiskt att det här vinet (frukten) kommer att ha en framtid.
Måste säga att mitt överväldigande doftintryck var tryffel som vuxit på en lite sumpig insjöbotten.
Kryddor, målarbod/sjöbod, stråle mogen (röd-)frukt, farin/muscovado, fabulös mineralitet och härlig syra - check!
Jo, det här en höjdare.
Men, jag måste häda/säga att jag undrar om det inte var ännu godare för ett par år sedan, medan strålen frukt var aningen tjockare.
Hur mycket mognad man vill ha är som vanligt en smaksmak. Själv är jag som bekant lagd åt ungdomlig njutning, men Vinunic-Claes verkar tro på åtminstone tio års överlevnad, och han om någon bör väl veta.
Skicka en kommentar