2007 Forman Cabernet Sauvignon

Är man sugen på mer nollsjuehype men har tröttnat på sydfransoser kan man med fördel vända sig västerut. Allt talar för att Kalifornien har fått till en riktig dunderårgång över hela linjen; från rhônedruvor i Central Coast till Zinfandel och Pinot Noir i Sonoma. Napa Valley är förstås inget undantag. Parker talar om "freshness, delineation, and laser-like focus" och om viner som har "good structure and acidity, but are seamless with wonderful sweetness". Ofta bespottade James Laube på Wine Spectator har plockat fram några av de högsta betyg han någonsin delat ut.

Det är synd att säga att det kryllar av kaliforniska nollsjuor i monopolets sortiment, men några har letat sig hit senaste året och i mitten av augusti landade Ric Formans 2007 Cabernet Sauvignon. Man skall förstås inte dricka det här vinet redan nu, men min nyfikenhet är så stor att det faktiskt inte går att låta bli. Korkskruvsångest is for suckers...

2007 Forman CS har som väntat en ung och primär doft, men det hindrar den inte från att vara smått förtrollande redan nu. Trots att vinet precis släppts ut från producentens uppfostran i fransk ek finns här inget smetigt eller vaniljkladdigt; bara en stiligt utmejslad nos med bra höjd. Överst hänger blommiga violtoner tillsammans med persika och nyklippt mynta, och när man sänker ned näsan i glaset får en öppen och tillgänglig parfym av renaste cabernetfrukt med cassis, plommon och lite grön paprika. Faten är helgjutet infattade i helheten, och bidrar med kafferost, salmiak, kött och en mild exotisk kryddblandning med curry och spiskummin.

I munnen råder harmoni trots en rejäl skopa kalifornisk sötfrukt och uppgifter om att Ric Forman sagt att han tappade kontrollen över brixvärdena före skörd. Det råder ingen tvekan om att vi har en ung Napa Cab på bästa humör i glasen, men samtidigt finns en sval balans och en lekfull lätthet utan tyngande jolmighet där utmärkta syror och den långa eftersmakens nästintill salta mineralitet bidrar till fräschhet. Tanninerna lurar under frukttäcket, men har en sällsynt polerad, mogen karaktär. Aromer av salmiak och violpastiller ringer kvar länge, länge; det här är helt enkelt ruggigt gott redan nu.

Jag har gillat alla smakprov av Forman jag har druckit hittills - från en nittioetta under försommaren som lurade mig hela vägen till Bordeaux över nollettan som helt enkelt bara var jäkligt god till den unga vinbärsgräsiga nollfemman förra året - men den här årgången har kanske mest wow-känsla av dem allihop. Hur bra skall det då inte bli med de år i ryggläge som vinet förtjänar? (94+)

PS. Det är på sin plats med lite extra kärlek till importören Divine som ibland fått en del smockor för sin prissättning. Vinet kostar lika mycket eller till och med mindre i Sverige jämfört med i Kalifornien trots frakt och monopolets påslag. Tack!