Weingut Veyder-Malberg är en ny producent. Firman grundades så sent som 2008, även om ägaren Peter Veyder-Malberg har lång erfarenhet i branschen, bland annat hos välbekanta Weingut Keller. Man gör viner från ett flertal terrasserade, svårbrukade lägen i Wachau. En trio Grüner Veltliner bjöd allesammans på härlig renhet, pepprighet och fräschör, men det var rieslingvinerna som verkligen fick mig på fall.
2009 Bruck Riesling (254 kr) hade en läcker blommig doft med vita persikor, fruktsoda och nashipäron och en elegant, klingande ren smak med en fin fruktkärna och skyhöga citruslika syror. (91-92)
2009 Buschenberg Riesling (425 kr) bjöd på en till en början betydligt mer knuten och svårläst doft som dock öppnade sig efter hand. Ljus frukt med peppriga inslag, och blommor på toppen. I munnen fick man ett vin med bergfast struktur med mängder av extrakt, ett helgjutet mittparti och en urlång, läcker eftersmak med citrusbitterhet och ett glockenspiel av smått oljiga mineraltoner. Ahh, så läcker, så fullmatad men ändå så elegant! Det här är bland det bästa jag smakat från Österrike, svinbra om än ruggigt ungt. (93-94+)
Pierre Morey driver familjedomänen sedan 1971, men har parallellt varit vinmakare hos Domaine Leflaive i tjugo år. Sedan 1992 har det tillkommit ett antal viner på négociantbasis. Alla hans viner som hälls denna dag är underbara bourgogner, eleganta och rena med välavvägd fatbehandling.
2000 Bourgogne Blanc (185 kr) hade en utvecklad doft med nötter, brynt smör, arrak och lite lovikkavante. Frukten kändes gul och avrundad med en stenig känsla i smaken som även rymde en fint integrerad fatton samt en rätt lång, mineralisk eftersmak. Mogen men håller nog ett tag ännu. (89-90)
2002 Auxey-Duresses (256 kr) var ett steg upp i kvalitet, med en större och ungdomligare doft med mer fokus. Äpplena tycktes vara både gula och gröna, rent av lite äppelpaj tillsammans med krutrök. Lång, harmonisk och fint samlad smak med pigga citrusfriska syror och en stilig diskret ekton. Strålande mineralkaraktär. Urgod. (91-92)
2005 Saint-Aubin 1er Cru "Les Combes" (272 kr) blev min favorit bland de vita. Snygg bourgognedoft med gula äpplen och en lite rökig fatton som rymde trions enda spår av vanilj. Vinet var urläckert i munnen, harmoniskt och fräscht med generös frukt, bra syror och en lååång eftersmak där mineralerna var så täta att jag fick associationer till San Pellegrino. Snorgod. (92-93+)
2002 Monthélie (217 kr) doftade precis som man vill ha sin pinot noir. Lätt degenererad jordgubbsfrukt möter kryddor och smått insmickrande fat med chokladpraliner. Överst dansade lite blommor och örter, i djupet fanns aningen sumpiga drag av mineral. Smaken var sval och slank men inte tunn, riktigt läskande. Stilig, mineralisk eftersmak. Den klart bästa Monthélie jag druckit, men de är förstås inte så många. Vill ha. (90-91)
Hur ofta dricker ni Vin de Pays de l'Ardèche? Nej, jag har heller inte källaren full, men frågan är om inte det måste bli viss ändring på det. Här får vi smaka två Ardèche-viner som är så busigt charmiga att vi bara står och fnissar. Bakom dessa finns Hervé Souhaut som startade sin Domaine Romaneux-Destezet 1993. Vingårdarna är belägna ungefär tjugo km väster om Tain L'Hermitage.
2009 Gamay La Souteronne (137 kr) doftade nymosade röda bär, kryddor och lakrits. Det fanns vissa godislika inslag, men det här är gott godis. Smaken var pigg, fräsch och urcharmig, riktigt sprittande i munnen. Inte stort men busgott, och säkert rent livsfarligt till lite charkuterier på en solig terass. (88)
2009 Syrah (168 kr) hade samma bäriga, kallmacererade profil med samma unga, kryddiga rödlätta frukt, men kändes samtidigt lite mer allvarlig än gamängen i glaset bredvid. Smaken var lite mer snörpig och kartig och behöver nog lite mer tid, även om vinet ändå lockade fram leenden redan idag. (87-89)
________________
Slutligen var det några gamla bekanta som stack ut.
2006 Domaine Gauby Vieilles Vignes (290 kr) var lika god som förra året, med inslag av jordgubbar och hallon tillsammans med örter, funk och en liten limton. Harmoniskt i munnen med många men finmaskiga tanniner och lingonfriska syror. Balanserat åt det slanka hållet. (92) Deras 2008 Les Calcinaires var dock samma stinkbomb som sist, dessutom riktigt kärv och lite grön (?).
2007 Domaine de la Grange des Pères (399 kr) färgade glasets insidor ordentligt. Vinet var ruggigt ungt och inte lätt att bedöma. Den smått reduktiva funkighet som fanns från början visade sig blåsa bort helt till förmån för skinande ren frukt med cassis, körsbär och blandade skogsbär på en bakgrund av tobak, lakrits och lite gummi. I nuläget tycktes syrahkomponenten dominera, medan cabernetdelen kändes mer knuten. Svårartat ung smak men med fin renhet och friskhet med viss slankhet trots en uppenbart tilltagen dos nollsjuefrukt. Blir säkert burgundiskt med tiden, och eftersmakens mineralkaraktär talade om uppenbar kvalitet. Lagras, men tyvärr lär man väl aldrig få uppleva slutresultatet... (93+)
Tack för en fantastiskt trevlig provning!
15 kommentarer:
Skön genomgång av skön eftermiddag!
Hervé Souhaut huserar faktiskt inte mer än 20 km väster om Tain/Tournon. Så det få väl sägas vara en nordrhônare helt enkelt... känns kanske lite mindre exotiskt men det smakar ju lika gott för det.
Skickar några bilder ikväll efter jobbet. Det blev inte så värst många tagna...
Oupps, en nolla för mycket, tack för påpekandet. Ja, det är kanske lite mindre exotiskt...
Hej Franko!
Kul att läsa om (för mig) ett par aktuella producenter. 2006 Domaine Gauby Vieilles Vignes provade jag i somras och håller helt med dig i beskrivningen. Ett ganska annorlunda vin fån regionen med en komplexitet som för mig var oväntad. Tycker dock att den är ganska koncentrerad även om det är åt det finlemmade hållet till.
2007 Domaine de la Grange des Pères ligger i källaren men jag har trots min annars stora brist på respekt inte vågat prova någon flaska ännu. Låter ju som om det kanske skulle vara en god idé? Dock måste jag fråga om druvsammansättningen. Visst är det 40% Mourvedre, 40% Syrah och 20% Cabernet Sauvignon som gäller? Reagerade på din kommentar: "I nuläget tycktes syrahkomponenten dominera totalt, medan cabernetdelen kändes fullständigt knuten."
Jag kan vara helt rudis men jag har fått för mig att det är Mourvedre och Syrah som dominerar blandningen.
/ MV
Hade jag några 2007 Grange des Péres skulle jag med facit i hand nog ligga på dem ett tag, även om nyfikenheten är stor och även om det sannerligen inte var otäckt nu. Vinet buteljerades så sent som i maj vad jag förstår och hade inte samma öppna tillgänglighet som tex många grenachedominerade nollsjuor. Svårbedömt tyckte jag, om än med uppenbar kvalitet. Jag kan ha varit alldeles för snål med poängen. Men har du många så go for it - vore väldigt intressant att höra vad du tycker. Har du druckit många andra årgångar?
Vad gäller druvsammansättningen så visst finns en hel del mourvèdre. Men hur den ser ut exakt har jag inte lyckats klura ut. WA's senaste noteringar talar bara om Syrah, Cabernet och Mourvèdre i den ordningen utan att ange några procensatser. Kanske ändrar man från år till år beroende på förutsättningarna? Och är det inte lite counoise i också? 93:an anger Parker för övrigt som 50/50 av Syrah och Mourvèdre. Som jag uplevde vinet var det framför allt cabernet (cassis, tobak) och syrah (körsbär, gummi, lakrits) som stack ut och mourvèdren fanns nog mest där bland alltsammans. Blev kanske lite väl slarvigt formulerat...
Ha det!
Hej igen!
Tror inte att jag provat Grange des Péres någonsin. Jag har bra koll på de viner jag har eller haft i egna samlingen och där har vinet aldrig tidigare förekommit. Normalt är det inte ett vin som intresserat mig men jag kunde inte låta bli att köpa 2007an till en kommande provning med viner från södra Frankrike. Köpte två extra flaskor så det är inga mängder som ligger och väntar på att bli uppkorkade. Tror jag spar dem ett tag till.
Jag för sedan 5/6år noggranna anteckning över det jag provar men dessförinnan är det bara minnet jag har som stöd men jag tror att jag skulle ha kommit ihåg om jag provat vinet före dess. Annars har det uppenbarligen inte satt några djupa avtryck.
Precis som du skriver hade jag uppfattningen att det var ett Cabernet dominerat vin men efter det att jag köpte mina buteljer började jag leta efter uppgifter och hittade då hos Gute Weine uppgiften om 40% Mourvedre, 40% Syrah och 20% Cabernet Sauvignon. Om den stämmer har jag däremot ingen aning om. Ska man tro Gute Weine finns det dessutom flaskor kvar till försäljning.
/ MV
Det är inte alltid som Heiner Lobenbergs Gute Weine är att föredra - Wine Trade tar 500 pix medan GW vill ha 600. Däremot har GW nollfemman och nollsexan kvar.
Den senare begränsades av sötsugna vildsvin till en tredjedel av normalt uttag!
Spara nollsjuan så länge det bara går...
Jag ska föröka hålla korkskruven i styr men nu har ni ökat på förväntningarna så mycket att det kommer att bli svårt att motstå frestelsen att prova en flaska.
/ MV
Ang; Grange des Péres.
Franko har helt rätt. Det är en mindre del Counoise också. Har provat hans rena Counoise från fat. En gudomlig upplevelse bara det... För att inte tala om de andra druvsorterna från fat! Det är i stort sett 1/3 av Syrah, Mourvedre och Cab, men med det lilla av Counoise. Kan variera lite från år till år. Mourvedreodlingarna ligger ju precis utanför Aniane, medan Syrah och Caben odlas upp på kalkberget högt ovanför egendomen. Klimatet skiljer sig en del däremellan.
Jag pratar gärna om årgångar vad gäller detta vin! Det är som jag sagt, min favoritproducent på det vi kallar planeten jorden...
Niklas, prata gärna årgångar! Vi är nyfikna och vill höra mer...
Saken är klar – en flaska måste provas. Dom i ärendet faller till helgen!
Nicklas,
Tack för klargörandet och du har ju inte precis fått mina förväntningar att dämpas. Med tanke på dina erfarenheter, hur står sig de olika årgångarna? Är 2007an så bra som man kan förvänta och som vissa indikationer på nätet indikerar?
/ MV
Hur gick det, MV? Blev det någon 2007 Grange des Péres?
Oja, det kommer snart en post men jag kan skvallra om att jag känner mig som nyfrälst!
/ MV
Ojojoj, det låter det. 101 poäng månne? Ja, det här vinet skulle man gärna tillbringa många timmar eller dagar med istället för några provningscentiliter från nyöppnad flaska.
Nja, den lite missvisande titeln i inlägget som försvann hade faktiskt inget med vinet ifråga att göra. Det var istället ett (plumpt) försök att skoja till det med hur mycket den personliga smaken betyder och då främst när det gäller musik.
Även om jag gillade vinet extremt mycket så känns 101poäng lite för mycket. Däremot tror jag att du har helt rätt i att det är ett vin som ska provas över lång tid och inte dömas efter några få cl i en provning. För min del var det kväll nummer två som det verkligen sjöng ur glaset!
/ MV
Det låter som rediga grejer (och det var det ju kan jag intyga från mitt smakprov). Hoppas du hittar lite utrymme att skriva några rader om vinet, men bloggande skall förstås drivas av lust.
Skicka en kommentar