2009 Bordeaux med Tryffelsvinen

Tryffelsvinen bjuder in till provning av en ansenlig mängd nollniobordeaux i stilig omgivning på Nordiska Muséet. Här skall spottas fatprover från ett trettiotal producenter, som dessutom haft vänligheten att ta med sig ett vin från en yngre årgång som referens. Det blir såklart många nollsjuor på borden, men också en del överraskningar från äldre årgångar.

Det är inte lätt att prova sådana här foster som ännu inte ens kommit i flaska. Doften handlar mest om olika variationer av purung, nyjäst frukt tillsammans med varierande halter rostade fat. Man får istället fokusera på saker som munkänsla, struktur och balans och med allt blåare tänder försöka kisa in i framtiden. För nog handlar det om potential snarare än omedelbar njutning även om somliga fatprover faktiskt är rätt svårspottade redan nu.

2009 är rediga grejer! Så sammanfattar man enklast dagens intryck. Årgången lever upp till all hype som redan omgivit den. Så gott som samtliga de här fatproverna har en generös yppig fruktighet parad med lysande struktur med mogna, klassiga tanniner och fräscha syror som tillsammans borde innebära ett långt liv och en synnerligen vacker ålderdom. Men trots den generösa frukten upplevde jag inte de här smakproven som något annat än Bordeaux. Det var en del snack om höga alkoholnivåer och nya världen-frukt när primeurkampanjen härjade som värst i våras, men dessa viner tycks rätt klassiska, om än charmiga och generösa. Och alkoholen slår inte igenom i ett enda fall.

Den andra slutsatsen är att nollsju inte är en årgång att springa benen av sig för. Vinerna är glesa och ganska gröna, tydligt märkta av svåra förhållanden. Visst finns såklart en hel del producenter som gjort det mesta möjliga av årgången och fått fram goda viner, men till vilka priser? Och så var man där igen. Det går knappt att prata Bordeaux nuförtiden utan att komma in på priser. Själv gick jag runt under eftermiddagen och provade vinerna i lugn och ro utan att tänka för mycket på vad de kostar, men när man väl blivit sugen på att handla kastas man tillbaka in i den bistra verkligheten. Prisläget kan inte beskrivas som annat än perverst. Ja, jag vet att vi lever i en marknadsekonomi och att slotten uppenbarligen kan ta dessa priser och ändå sälja vinerna till statusjägare världen över, men ändå. Perverst. Det är bara att konstatera att många favoriter redan passerat smärtgränsen, och att jag sannolikt lär köpa mindre Bordeaux i framtiden. Skall man tro allt man läser på diverse utländska forum är det många vinälskare som nu överger Bordeaux helt och hållet. Man får anta att slottsägarna sänder en stilla bön om avsaknad av finanskriser i framtiden. Skulle de penningstinna etikettsdrickarna försvinna kanske man kommer att finna att kartan ritats om under tiden och att många nytillkomna vindrickare föredrar helt andra regioner...
________________________________

Med ett åttiotal viner provade under några timmar går det förstås inte att skriva om allihop. Bara att föra över noteringarna känns överväldigande tråkigt, och det finns garanterat ingen människa som orkar läsa eländet. Här kommer istället ett destillat i form av några av dagens utropstecken. De viner som på något sätt överraskade mest positivt, antingen med skyhög kvalitet eller bara helt enkelt över mina förväntningar.



Att utse dagens glas är inte svårt trots en radda viner av yppersta världsklass. Till skillnad från fatproverna kan man nämligen dricka 2000 Château Montrose nu, och vinet imponerar på ett rent gåshudsframkallande sätt. Sagolik, vidöppen doft med elegant blommighet över en tät väv det inte är så enkelt att dra enskilda trådar ur. En komplex, samlad och harmonisk doft jag kan sniffa på hela dagen - fantastisk, jordig bordeauxparfym om än ännu inte med så långt gången mognad. I munnen får man ett mästarprov i grenarna balans och klass. Åh, vilken munkänsla, vilken viktlös tyngd, vilken längd, vilka sammetstanniner. "Den är perfekt" hörs T mumla med andakt i rösten. Massor av kraft men ändå så läskande och lätt på foten innan allt avslutas med en av de längsta eftersmaker jag stött på. Mineralerna slår gnistor kring smaklökarna samtidigt som munnen lämnas i ett tillstånd av innerlig lycka och en ren, fräsch känsla som inbjuder till en bit mat och en klunk till. Stor, magnifik Bordeaux, en av de bästa jag någonsin druckit. För dricka är vad man måste göra, det här är omöjligt att spotta. Och förlåt mig, men jag var tvungen att slinka förbi bordet en gång till före hemgång. Jodå, det gick bra att få påfyllning... (97-98)

(Fast 2009 Montrose går förstås inte heller av för hackor. Vinet formligen exploderar i munnen i ett svalt moln av tät, lyxig mörkfrukt samtidigt som helheten är förunderligt balanserad med silkiga taninner och ett fräscht lyft av syrorna, massor av mineraler och lakrits i eftersmaken. Jag älskar att känna det här vinet i munnen, en så gott som perfekt purung Bordeaux. Vem vet, kan mycket väl överglänsa nollnollan med lagring. (96++))
_________________________

Dagens bästa nollsjua då? Helt klart 2007 Château Haut Bailly med sin tillgängliga nos av salmiak, grispiss, blommor, cassis och kommuntypisk jordighet. Fin och fräsch i munnen, med en tät och stabil mitt och ett långt, välbalanserat, mineraliskt slut. Inget glest eller grönt här inte, bara läskande charm. (91).

(Nollnian förstås större i alla avseenden, tätare, längre, maffigare men samtidigt så fin elegans. Allt tycks finnas på plats för riktiga stordåd. (95++))



Dagens bästa nollsexa? Jo, 2006 Château Léoville Poyferré. Visserligen inte i överväldigande konkurrens, men jag gissar att det här vinet inte skulle ha några problem att hävda sig i en stor tungviktsmatch. Rackarns, så fin! Rent förförisk, öppen doft med massor av småslampig Saint-Julien-frukt med jordgubbar och crème de cassis, tillsammans med lakrits och jordtoner. Klassisk struktur i munnen med mogna tanniner och en ypperlig mineralkaraktär i den långa eftersmaken. Ungt, men det här gör inte ett dugg ont att smaka nu. (93-94)

(Men återigen är det syskonflaskan som verkligen får klockorna att stanna. 2009 Léoville Poyferré har en tät, tät doft som får hjärnan att skicka blåvioletta associationer. Lyxig frukt med lakrits och violer på toppen, maffigt och primärt i munnen men ändå med den där sköna sensuella Saint-Julien-känslan. Tät, urlång, mineralisk. Bara att vänta. Bravo! (96++))



Dagens bästa Pauillac? Château Pontet-Canet är en stor favorit, som man väl snart får säga adjö till av rent ekonomiska skäl. Tryffelsvinet vill ha 1464 kr flaskan (+ moms) för nollnian om man köper en låda om 12, och även om man kan hitta bättre priser på annat håll börjar det svida rejält. Men gott är det. Nollnian har en snyggt samlad doft med mörkfrukt, mynta och stensöta, och så skogiga aromer av färsk svamp. Smaken bjuder på massor av ihoprullad kraft, men samtidigt en så oantastlig mineralisk balans att man måste le. Vilken underbar svalhet bredvid all frukt, vilka ursnygga tanniner! Helt lysande, sannolikt ett av slottets bästa viner någonsin. (96++)

Som referensvin häller Mélanie Tesseron årgång 2002. Jag har länge funderat på att öppna en flaska, så tack för titten. Ganska utvecklad doft med rostbiff och tobak under cassisen, och så lite årgångstypiska drag av stjälkar och blomblad. Balanserad och slank i munnen med fina mineraler och bra längd, men samtidigt lite kantig fortfarande. En jättefin och typisk nolltvåa, men jag låter nog mina flaskor ligga lite till. (91)



Dagens bästa högra stranden? 2009 Château Angélus kniper förstaplatsen med en hårsmån, men det blir jämnare än man kunnat tro på pappret. Angélus charmar med sin opulenta, charmiga stil där frukten har visst likörtycke och drar mot macererade körsbär, och struktur och längd är förstås av yppersta världsklass (95-96++) men 2009 Château Gazin bjuder oväntat hårdnackat motstånd till en bråkdel av priset. Det här är en underbar Pomerol med riktigt lyxiga fat och en kärna av plommon, fudge och lakrits. Sanslöst fin munkänsla med sammetstanniner och den där paradoxala svala generösa fruktigheten alla dessa nollnior uppvisar i mer eller mindre uttalad form. Lång, mineralisk avslutning. En riktigt glad överraskning, även om nollettan redan visat vad slottet förmår. (94++)



Dagens total make-over står 2009 Château Cantemerle för. Det här slottet betecknar jag som ganska klassiskt i en tämligen slank stil som i svårare år kan bli nästan väl mager. Ofta bra men aldrig stort, en perfekt bruksbordeaux i rimlig prisklass. Det är svårt att inte gapa av förvåning när näsborrarna möts av en modern, sötfruktig doft med björnbär. Fortfarande balanserad men det här känns som ett så totalt stilskifte att det inte bara kan förklaras av årgången. Vi måste fråga, och jodå. Representanten bakom bordet meddelar glatt att man medvetet ändrat skördeuttag och källarmetoder på jakt efter en mer modern, tillgänglig och frukttät stil. Det blir intressant att se hur kommande årgångar faller ut. Parker tycks i alla fall göra vågen redan nu... (90-92?++)



Dagens bästa budget? Ja, budget är förstås fel ord men i dessa sammanhang så...
Utöver Gazin så var det flera favoriter i rimlig (nåja...) prisklass som skickade upp mungiporna. Och det är väl mer sannolikt att man kommer över några av dessa slott än 2009 Angélus. Ta 2009 Château Giscours till exempel, som måste vara bland det bästa man gjort på slottet. Primär förstås, men med ovanligt mycket förförisk kraft och närvaro i munnen samtidigt som man inte tullat för mycket på elegansen. Klockren struktur med mogna tanniner, bra lyft, mineraler. (92-93++). 2009 Haut Bages Libéral bjuder på fin fatkrydda och en god, utfyllande mittsmak med finfin Pauillac-känsla. Till rätt pris så... (91-92++) Även 2009 Clerc Milon imponerar med sina läskande syror och sitt långa mineraliska slut. Visserligen en smula kantig med några av dagens tuffaste tanniner, men borde bli riktigt fin med lagring. (92-93++) Jag tyckte Clerc Milon var bättre än d'Armailhac (som dock inte var dålig) som hälldes vid samma bord, vid närmare eftertanke har nog så varit fallet senaste åren. Möjligen kan Smith Haut Lafitte fortfarande kännas som ett relativt budgetalternativ. Nollnian var slottstypiskt framåt i öppen, mörkfruktig stil med björnbär, körsbär och crème de cassis tillsammans med aningen frän fatbehandling med ammoniak och bonniga aromer. Rätt modern i stilen, men med struktur och balans. Trots lite sötare framtoning i frukten blir det inte tjockt eller tungt. Jag gillar verkligen det här slottet. (94++)

Puh. Tack till Tryffelsvinen och alla producenter för en härlig bordeauxprovning. Om inte annat så är det skön upplevelse att få ett sådant här tvärsnitt av årgången serverad.