2004 Roagna Barolo La Rocca e La Pira

Vi tar tempen på ett av inköpen från släppet i veckan. Roagnas 2004 La Rocca e La Pira är som hämtat från instruktionsboken med sina barolotypiska drag av körsbär, slånbär, rosor, tjära och grusiga mineraler. Som väntat rör det sig om riktigt traditionella doningar med klassisk botti-karaktär där tjäran snart leder över i ett helt båthus där burkarna med lösningsmedel står på glänt. Lite förvånande finns en hel del mognadstoner redan nu med undervegetation, färsk svamp och begynnande farinsocker. Här får man faktiskt rejäl utväxling trots att jag nog trodde att vinet skulle befinna sig i en knuten, lagringskrävande fas och mest ville ha en utgångspunkt för framtiden. En enastående doft.

Den där genomluftade, något utvecklade känslan fortsätter i munnen, där tanninerna känns förvånansvärt medgörliga och finmaskigt pulvriga. Nog för att de inte har några som helst problem med att stå upp till kvällens osso buco med risotto, men så mycket bråk handlar det inte om. Bråk är förresten det sista man tänker på när man dricker vinet; smaken är harmonisk och slankt syrlig trots en del kraft i den rödmörka frukten. Lång fin avslutning med tobak, svart té, torkad frukt och mineralgnister.

Jag brukar gilla Roagna och det här är inget undantag. Skön symbios mellan terroir och tradition, och skönt med en barolo av den här kalibern som man faktiskt kan börja tulla på redan nu med behållning. Det ligger alldeles för många masochistiska piemontesiska lagringsprojekt i källaren... (93)