2008 Château Larrivet Haut-Brion

Biff. Béa. Bordeaux. Tre saker man understundom behöver.

Och 2008 Larrivet Haut-Brion går förstås inte bort sig med lite fett och kött på tallriken, utan bjuder på en fin uppvisning i tidig tillgänglighet och modern ursprungstypicitet. Visst är frukten lite fluffig och munkänslan ganska rund och snäll med polerade tanniner, men samtidigt känns det svårt att landa någon annanstans än i Graves med tanke på jordigheten och den där runda plommon- och cassistonade frukten. Om man tycker doften hamnar mitt emellan högra och vänstra stranden är man som bekant ofta i Pessac-Léognan. Barriquerna gör vad de gör bäst i Bordeaux och fyller på med kaffe, kryddor, tobak och lite grispiss, men samtidigt finns också en hel del blåvioletta blommor och en frisk känsla av nyregnad skogsglänta. Klorofyll, trä och jord, och så en skön mineralisk snärt i svansen som driver på längden lite extra. Inte så mycket att fundera över, bara gott att dricka. Jag blir glad av sådana här saker. (90-91)

PS. Apropå saker man blir glad av. Ju äldre man blir desto viktigare känns det att ta vara på sådant. Livet är för kort för att bry sig om vad andra tycker. Och här har vi ett riktigt lyckopiller. Det finns en sådan befriande glädje och positiv energi i att se och höra de här gubbarna köra sin grej som om de senaste tjugofem åren aldrig hade hänt. (Kanske spelar alla underbara svepande motljusbilder längs Pacific Coast Highway också in, vi måste verkligen tillbaka till Kalifornien snart.) Med tanke på rådande musikklimat är väl egentligen West Coast-AOR bland det mest radikala man kan ägna sig åt... Rock on, gubbs!