fredag 20 april 2007

2004 Petite Rousse

Tim Spear är faktiskt mer än lovligt galen, sympatisk visst, men galen. Ok för att han är fanatisk dyrkare av Rudolf Steiner som uppfann biodynamisk odling (utöver antroposofi och Waldorfpedagogik bl a); jag har inget emot biodynamiska viner även om jag slår mitt naturvetenskapliga dövöra till när det blir för mycket snack om kristaller, nedgrävda kohorn och måncykler. Men visst, gärna för dem, och jag gillar viner från tex Domaine Leflaive och Marcel Deiss, ett bra vin är ett bra vin och så vidare.

Men Tim Spear nöjer sig inte med detta. Nejdå, han är övertygad att han i ett tidigare liv varit vinbonde i Bourgogne, likaväl som att han i ett framtida liv kommer att återfödas som en sådan. Därför ägnar han sig enbart åt en druva - och eftersom han tagit hänsyn till global uppvärmning gör han vin på Syrah som han tror blir den druva som kommer att konkurrera ut Pinot Noir när temperaturen stiger i Côte D'Or lagom till hans nästa återfödelse. Petite Rousse är andravinet till hans mer prestigefyllda Clos Mimi. Han beskriver själv sin stil som något mittemellan "Pagan, Pauillac and Port-like". Mycket av vintillverkningen har han tagit med sig från sin lärotid i Frankrike, han har sedan lagt till skörd, pressning, racking och buteljering efter månkalendern. Musten är för övrigt fottrampad på gammalt hederligt sätt vilket han anser återknyter vinmakaren till de fyra elementen eld, jord, luft och vatten och buteljeringen sker enbart med hjälp av gravitationen. Han spelar också musik för druvorna och det halvfärdiga vinet: klassisk musik uppblandat med lite Gregorianska körer och österländsk meditation samt julskivor kring jul. Musikens betydelse för vinet åskådliggör han bäst själv i sin egen TN för årgång 2005 av detta vin: "...A very feminine floral note (violets?) possibly due to the hours of Puccini's La Bohème and Madame Butterfly." Nämnde jag förresten att han är Feng-Shui fanatiker?

Okeeeej, lite hatthylla alltså, men frankofil så det förslår och faktisk ganska sympatisk i sin besatthet att inte kompromissa vad gäller vintillverkning.

Så, hur är vinet då?
Färgen är mörk purpur/karmosinröd. Första intrycket präglas av direkta, inte så trevliga associationer till blöjhinken när den är dags att tömma, uppblandat med gummi, lite kryddor och mörk frukt. Efter någon timme i karaff har emellertid de mest otrevliga reduktiva dofterna vädrats bort och fram träder mörk frukt, gummi och brända toner, blommor, citrusskal och lite bitter (grön?) stjälkighet men så gott som tanninfritt. I munnen är vinet ganska fjärran från en varmklimatspräglad fruktbomb, snarare slankt med hög syra som ger viss längd. Annorlunda är väl min bästa beskrivning, men inte helt oangenämt. Köper nog inte igen dock.

PS Fortsätter att följa vinet över helgen. Dag 2 inga oxidationstecken men lite annan profil, fortfarande en bakgrund av blöjor men även tomater, buljong och något vegetativt (kokt kål(?)) utöver gårdagens intryck. Ej helt positivt enl min mening men det finns ändå nånting som väcker intresse och gör att jag återkommer med näsan hela tiden.

3 kommentarer:

Michel Jamais sa...

Frankofilen,
"Vegetativt" ... hmmm... du är lite för intelligent och utbildad för att använda dig av denna fullkomliga felaktiga beskrivning.
Vegetativ är ingen beskrivning på en doft, utan 1) ett sätt som plantor befrukas utan "två kön", eller 2) ett tillstånd då kroppen överlever utan inverkan av inellekt. Inte menar du väl att vinet har karaktär av något av detta?

Nej, istället har vinet en mycket tydlig och ursprungstypisk karaktär av de ytterst sällsynta kalkstensjordar som finns i västra Paso Robles, och den strikt frankofila hållning som Tim har. Att han är biodynamiker och även anhängare av Feng-Shui, påverkar knappast karaktären på vinet.
Tim är för övrigt en bekant till mig, och det är också därför som vinerna finns i Sverige.
I många av de blindprovningar jag arrangerar, gissas det på norra Rhône - av just den karaktär som Le Frankophile beskriver som "blöja", alltså lite "skitig". Detta är annars en ytterst sällsynt karaktär i viner från USA (och Nya världen), och bör alltså beskrivas som mer "fransk".

Frankofilen sa...

Hej, Michel!
Visst har du helt rätt att "vegetativt" knappast är ordet jag sökte. Jag menade snarast något från växtriket, kanske vegetabilier? Får skylla på bristande koncentration och dålig korrekturläsning. Tack för påpekandet.

Jag finner Spears kompromisslösa och frankofila hållning mycket sympatisk - brinnande terroirister till vinmakare är väl det vi alla älskar? - men bortser gärna från hans biodynamiska argument. Det är ju vad som är i glaset som är det viktiga och om det medför ökad omsorg om rankorna är det väl bara av godo. Hur mycket jag än älskar Puccini tror jag knappast hans musik trollar fram några feminina violtoner.

Michel Jamais sa...

Det var inte meningen att märka ord, men jag tycker din blogg är så bra - den allra bästa av svenska vinbloggar - så jag tog tillfället i akt att "retas" lite. Sådant åker jag själv på dagligen. Det är väl det pris man får betala för att ha åsikter och vika ut sig i media.
Om Tim Spear har du helt rätt. Jag träffade honom första gången för 5 år sedan, sedan jag hade köpt några av hans viner på rekommendation från en kalifornisk vinhandlare. Han är minst sagt intressant - alla viner han gör är inte särskilt "franska" i stilen. Istället dominerar massiv frukt och alkohol på 15-16 procent, eller mer! Men Petite Rousse är ett utsökt undantag. Jag tycker mycket om det, just för sin fina "franska" elegans och uttryck för terroir. Men även hans stora massiva syrahviner utvecklas mycket positivt till klassiska eleganter efter 5-7 år. Något man ofta glömmer med mäktiga viner från soliga breddgrader.
Att Tim lyckas blanda ihop biodynamik (utan att äga en enda hektar vingård), med feng-shui, är märkligt. Men annorlunda. Och personligt.
We like....