Till huvudrätt lagar vi hemgjorda ravioli med en fyllning av prosciutto, mozarella, basilika och parmesan. Dottern är vevansvarig vid pastamaskinen. Till dessa dricker vi 2003 Casalferro, som har dekanterats knappa två timmar. Sangiovese och Merlot. Doften är initialt lite återhållsam med öppnar upp sig efter hand. Det finns de förväntade körsbären parade med lite sötare plommonfrukt samt mörk choklad, vanilj och kryddpeppar. Man anar en antydan av djurriket i bakgrunden, som ett avlägset gnäggande gör sig stallet påmint. I munnen är vinet syrligt och medelfylligt med en chokladbitter sträv avslutning som innehåller en hel del tanniner. Det smakar mörka körsbär, bitter mörk choklad, järn och mineraler. Vinet känns fortfarande alldeles för ungt, men är trots det riktigt gott. Den här årgången borde vara ganska snabbmognande, men än är det lite för tidigt. På återseende redan om något år?
7 kommentarer:
Vi drack 2001 till lammet i somras med utmärkt resultat. Körsbärsaromatiskt, rundade och fina kanter, men inte alls merlotflabbig som man kunde befara. Utmärkt vin som nog kommer att följa med genom åren. Spännande att 2003 behöver ytterligare tid, det får nog ses som positivt med tanke på vad den sommaren kunde göra med mognaden.
För övrigt är det kul att observera hur pastamaskinen fullkomligt förintar gränserna mellan barn och vuxna. Alla blir ett enda skrattande, mjöligt dagis. Stor underhållning.
2001:an tyckte jag kändes klart mera drickfärdig i våras konstigt nog, även om den också var ung. Framför allt har nolltrean en hel del ek att integrera i den chokladbittra avslutningen. Lite mer än bara en avlägsen hint av stallet vore också trevligt om möjligt.
Är inte 2003 en lite lurig årgång? Jag har både smakat själv och läst om att på vissa ställen och vissa lägen, bl a Toscana, fick värmen till följd att druvorna i vissa lägen la sig till med ett tjockare skal än vanligt = mer tanniner och längre tid att mogna.
Jag har följt toscanaren Poggio Bronzone, numera Belguardo Bronzone sedan 2001. 2003:an har behövt/behöver längre tid än såväl 2001, 2002 och 2004 (2005 ej testad än). Och jo, den är rätt rundhänt uppfostrad på fat.
Oavsett vilket, pastan ser god ut.
Henrik,
håller med nolltreornas lurighet på många håll i Europa. Vart nordrhônarna är på väg vete tusan till exempel. Vad gäller Ricasoli har jag inte provat 2003 Castello di Brolio, men Rocca Guicciarda, Brolio och Campo Ceni kändes ganska drickfärdiga tidigt som jag minns det.
Pastan blev riktigt god!
Jag drack 2003 Castello di Brolio i julas och mina tänder håller fortfarande på att återhämta sig. Strålande bra, men flera år från att vara färdigt som vi upplevde det. Nån gång när det inte släpps så förbannat mycket bordeaux ska jag lägga på mig några magnumflaskor.
Medan Rocca Guicciarda precis som du säger var öppen och generös. Svårt, svårt...
Hej!
Har 2005an liggande, är det för tidigt att knäcka den redan nu (juli 2010).
Mvh
Jakob
hej,
jag har inte smakat nollfemman själv, men proffsen tycks mena att drickfönstret startar nu omkring 2010. Det är väl som vanligt en fråga om preferenser, vinet kommer säkert att smakat ungt utan så mycket mognadsaromer men går säkert bra att dricka. Luftning brukar ju också hjälpa.
Skicka en kommentar