Vi har fått relativt billig Hermitage från Delas i två omgångar nu i nyhetssläppen. Den här årgången var riktigt trevlig första gången vi provade för ett år sedan, med typiska syraharomer och finfin drickvänlighet. Det är dags att prova igen till älg. Vi dekanterar lagom när maten är klar. Doften uppvisar vinösa drag av röda bär med vinbär, lingon, tranbär, några halvbokna röda äpplen och en knippe violer. Det finns lätt parfymerade drag som tillsammans med den röda frukten för tankarna åt Bourgogne. Vi hittar också lite vanilj och en knivsudd vitpeppar. I bakgrunden är elden tänd i en vedeldad bastu, någon har tjärat ekan utanför, och efter hand tillkommer även lite kött, men på det hela taget är vinet inte alls så druvtypiskt som förra flaskan. I munnen är smaken slank med fortsatta röda bär och lite lingonsyrlighet. Mittpartiet är lite glest men eftersmaken riktigt god och torr med ganska bra längd. Avslutet har lite småsalta inslag av snus. Vinet känns mjukt och nästan helt tanninfritt. Med luftning känns det som att vinet blir någon nyans mörkare och det tillkommer också lite mörkare drag av lakrits. Det här känns klart drickfärdigt nu och uppvisar redan vissa mognadstecken. En god syrah.
4 kommentarer:
Men doktorn, du VET ju att Syrah från Rhône har en anstrykning av gammal bakelit-telefon i både bouquet och smak. Det nämner du inte.
Haha, har du hittat hit nu? Ledsen, hittade varken telefoner eller gummidäck i det här vinet. Du får leta yngre Syrah om du vill ha gummidoft i näsan när du tittar på inspelade gamla Tour de France-etapper. ;-)
Förra vinterns mest druckna rödvin hemma hos oss! Så ovanligt snabbmoget (olikt 01an). Doften var ju helt super.. men smaken något ihålig. Vi sänkte 12 flaskor i rask följd och kunde inte komma på några starka argument för att lagra det. Kan du? Blev det bättre av att sparas ett år?
Bättre vet jag inte, jag gillar ju ungdomlig druvtypisk syrah, men det var klart läckert nu i sin sirliga rödfruktiga uppenbarelse. Jag kom faktiskt att tänka lite på Jaboulets 2001 Cornas Les Grandes Terasses. Den här flaskan var i varje fall annorlunda jämfört med förra, sen om det beror på flaskvariation eller ett futtigt års lagring vete gudarna. Att det inte är något för långlagring däremot håller jag helt med om. Vi har en flaska kvar som vi nog dricker över närmaste året innan det är dags för nollettorna.
Skicka en kommentar