Äntligen går vi i mål inför julledigheten. Julens mirakel inträffade redan för en vecka sedan när några flaskor av det här vinet plötsligt dök upp i depån. Ett telefonsamtal och några dagar senare fanns flaskorna för uthämtning, tack för det. Med tanke på ung Bordeaux i glasen blir det steak frites på hängmörad ryggbiff.
Redan vid dekanteringen fylls köket av ljuvlig doft. Här bjuds på intensiva aromer av svarta vinbär, plommon, jord och lite järn. Det finns också en hel del spår av uppfostran på rostad ek i form av kaffe, vanilj och kakaobönor. Efter hand med luft tillkommer en hel del agrara toner mer från svinstian/ammoniak än från stallet. Usch kan man tycka, men det är precis lagom för att göra det hela mer intressant. I munnen är vinet tillgängligt och breder ut sig fint i sin medelfylliga uppenbarelse med härlig koncentration av cassis, plommon och kaffe med ett stänk av Valrhonabitterhet i den utmärkt goda eftersmaken som klingar kvar länge. Tanninerna känns ganska mjuka. Mmm, så här skall det smaka! Supergott fast ungt; eken får gärna integreras lite mera, men det här hamnar ändå högt på listan över årets godaste Bordeauxupplevelser.
7 kommentarer:
"...plötsligt dök upp i depån"- årets mest osannolika händelse, bara att gratulera. Var det ditt dagliga kollsamtal till Örebro som äntligen gav utdelning, eller fick du tips? ;-)
Tjejerna på depån vet såklart vad jag vill ha och ringde diskret på den hemliga frankofiltelefonen samtidigt som de tände den stora strålkastaren mot natthimlen - missade du siluetten över Västerbron på Lucianatten?
Skämt å sido, plötsligt dök upp är kanske fel; jag vet inte hur länge de hade funnits, men vid en genomsökning av sortimentet såg jag att det här vinet hur som helst fanns listat i depån. Peronalen i butiken kunde inte se om det fanns några flaskor men jag lade in en beställning på vinst och förlust utifrån saldot på nätet. Det gick hem.
Det låter nästan precis som vinet jag provade för några månader sedan. Jag tänker nog spara mina flaskor ett par år till innan dom öppnas, så tack för uppdateringen.
En av mina favoriter bland -04 Bordeaux tillsammans med Canon la gaffeliere.
Ett par års lagring tror jag blir alldeles utmärkt; målsättningen är att ge tusan i dem åtminstone till andra sidan 2010.
Visst ger Smith-Haut-Lafitte det mesta man vill ha i sin bordeaux, utan att man behöver vänta i evigheter. Absolut vårt förstahandsval från pessac - och en av de nollfemmor som vi är allra mest nyfikna på. Den supergoda 1998 tycks finnas för beställning (250 kr dyrare än när den först släpptes). Är det någon som smakat på årgångarna 2000-2003, vinet tycks ju ha varit strålande under hela det nya millenniet...
Drack en Smith Haut Lafitte från underskattade årgången '59 i våras. En skälvande mörk frukt som höll på att trilla av pinnen, men en stor upplevelse ändå. Och ännu ett bevis för mig att Bordeaux ska väntas på, längre än man tror. Tyvärr kan inte Systemet hjälpa till med drickfärdiga årgångar. Men Danmark rules ok!
SHL verkar helt klart vara inne i en formtopp med riktigt bra viner varje år. Det fanns gott om nolltvåor för €29 i Paris i somras. Synd att man inte hade bil. 1959 låter spännande.
Skicka en kommentar