2000 Vincent Girardin Corton Vieilles Vignes Grand Cru

Varje gång vi öppnar en Bourgogne älskar jag att konsultera de stora fina kartor från Sylvain Pitiot och Pierre Poupon vi har inramade på väggen, en för Côte de Beaune och en för Côte de Nuits. Känslan av att styra norrut från Beaune på Route Nationale 74 finns alltid nära till hands, ni vet innan man vet ordet av har man Corton-kullen till vänster medan man rullar igenom Corgoloin på väg mot himmelriket som inte är mer än små gupp och avstickare till vänster på vägen: Vosne-Romanée, Vougeot, Chambolle-Musigny, Morey-Saint-Denis, Gevrey-Chambertin...

Det är lätt att förälska sig i Côte D'Ors böljande kullar och ni förlåter väl en stackars frankofil om jag blir lite drömskt nostalgisk av blotta namnen på ovanstående vingårdar. Varför dricker vi inte mer Bourgogne egentligen? Ikväll är det iallafall dags, till ankbröst med pressad potatis, haricots verts och en tät balsamicosås.

Corton är sannolikt den biligaste röda Grand Cru:n, och kullen är mest känd för sina vita viner från Corton-Charlemagne. Enl uppgifter från en av vinhandlarna jag talat med i Beaune skall Girardin sluta med sina röda viner och istället koncentrera sig på vita, om han inte redan gjort det. Jag blir alltid lite nervös när det kommer till dekantering av bourgogne, många, inklusive flera producenter, menar att dessa viner helt enkelt inte mår bra av för mycket luft för fort och jag beslutar mig därför helt enkelt för att ge vinet en "Audoze"-behandling, det får helt enkelt utveckla sig i glaset.

Korken är till 3/4 dränkt i vin. Första doftintrycket är klart animaliskt, stall, rått kött på en mjuk bärig bakgrund med plommon. Spontant tänker jag på en mogen Ribera del Duero eller möjligen stallig Chianti, hmm det här hade varit svårt att prova blint. I munnen är vinet mjukt, härligt medelfylligt med pinotkrydda och mörka bär och stor elegans. Här finns den koncentration, syra och längd som utmärker ett riktigt kvalitetsvin utan att vara det minsta varmt, eldigt eller tungt i gumpen. K blir alldeles salig och jämför lite orättvist med den 15,5% starka 2004 Kaesler Stonehorse Shiraz vi öppnade på balkongen igår, men visst är det här mer vår melodi. Efter hand utvecklar vinet nyanser av höstskog och nästan löjligt tydlig doft av rå svamp. Man återkommer gärna med näsan och hittar nya saker hela tiden. En underbar bourgogne med mognad som är sanslöst god just nu.