Bordeaux, vilken Bordeaux?

J'accuse! Jag är ledsen att jag fortsätter att tjata om Bordeauxutbudet i Sverige, men det är ju så att finge jag bara välja en region att ha i källaren (hemska tanke) så skulle jag välja Bordeaux. Mitt favoritvin helt enkelt, och det man älskar bryr man sig om som bekant. Vad som fått mig att gå och muttra som en sur gubbe denna gång är Kronstams artikel i DN förra söndagen där han för Allt om Vins räkning smakat sig igenom beställningssortimentet som får en hel del beröm, inte utan fog tycker jag.
Men vad som fick mig att sätta morgoncappuccinon i halsen är avslutningen: "Fortsätter vi till Bordeaux blir lyckan total. I den vanliga listan erbjuds vi ett ynkligt, nära nog obefintligt, urval från världens största och i mångas mun främsta distrikt för kvalitetsviner. Vänder du dig i stället till beställningssortimentet, så finns där viner i ett nästan oändligt överflöd. Visst kostar de, men många av dem är minnen för livet."

Vilket beställningssortiment tittar han i egentligen? Inte är det Systembolagets iallafall, för gör man en sökning där så finner man till övervägande del B-lagsslott från mellanår till priser som är rent skrattretande. Mellanår är det inget fel på, absolut inte, då kan man göra fina fynd av viner som lämpar sig för lite tidigare konsumtion, men i beställningssortimentet är de prissatta som rörde det sig om århundradets årgångar. När övriga världen inom kort översvämmas av bra, klassisk, nybuteljerad Bordeaux från 2004 till låga priser; när övriga världen lägger upp köpstrategier för en primeur-kampanjen för 2006:orna, så sitter man här och är tacksam över att man som på nåder har möjlighet att köpa Château Belgrave närmaste året.

Varför är det så här?
-Har systemets långvariga inriktning mot industriellt producerade socker- och alkoholstinna bulkviner från Nya Världen raderat ut efterfrågan på klassiska viner i Sverige? Självklart inte, för så fort en prisvärd Bordeaux släpps i det tillfälliga sortimentet tar det slut i ett nafs. Det finns helt enkelt tillräckligt många vintokar i Sverige och vinintresset sägs öka.

-Är inte Bordeaux svårt, komplicerat och dyrt? Nej, men många konsumenter med enbart tillgång till monopolets sortiment kanske luras att tro detta, och olyckliga uttlanden som Kronstams ovan späder på denna myt och ger carte blanche till giriga importörer att fortsätta med sin prissättning. Ett gott råd, kära importörer: den vinst ni gör på att sälja enstaka flaskor av 1999 Château Talbot à 690 kr i beställningssortimentet (finns för under €40 hos åtminstone 5 europeiska näthandlare, jag orkade inte söka efter fler) skulle kunna mångdubblas genom den ökade volym ni skulle få om ni istället satte priser i linje med övriga världen.

-Importörerna gör inte sitt jobb? Ja och nej. Ja därför att de självklart skall tjäna pengar och det gör de ju såklart genom att ta ut så höga priser som det går. Nej, därför att jag i grunden tror att importörerna är goda människor, lika vinintresserade som jag och att de drivs av att finna kvalitetsviner att erbjuda likasinnade vinälskare i Sverige (och tjäna pengar på vägen). Och då har de inte gjort sitt jobb - var är till exempel alla spännande viner från Côtes de Castillon och Fronsac? Stora partier av härlig, rimligt prissatt Pauillac som tex D'Armailhac, Pontet Canet, Clerc Milon, Grand-Puy-Lacoste och Haut Bages Libéral? När såldes egentligen en flaska Sociando-Mallet i Sverige senast? Varför har vi inte kunnat följa Lascombes fantastiska utveckling senaste åren? La Tour Carnet? Pipeau? Charmail? Det finns ju hur många exempel som helst på bra Bordeaux som fortfarande inte är speciellt dyr internationellt sett men i Sverige ser man inte röken av många slott. Varför? Kära importörer, några ärliga frågor från en vinälskande lekman: Är ni tvingade att köpa tredje eller fjärde tranche pga att ni är för små? Kan ni inte köpa en primeur? Vad krävs för att ni skall kunna ta in något av ovanstående viner i rejäla volymer? Kan man sälja närmare 4000 flaskor av Allegrinis Amarone eller La Poja på några dagar så kan ni ju vara lugna för att marknaden finns för dyrare viner. Jag bara undrar.

-Systembolaget gör inte sitt jobb? Nej det gör de inte, jag håller med Kronstam till fullo. Samma eviga trotjänare; Labadie, Annereaux, Lyonnat etc. Château de Reignac är ett hyfsat andravin som finns på nästan varenda Leclerc för €7-8, men för 149 kr borde man snarare få förstavinet Reignac som brukar kosta runt €13-14 i Frankrike och runt $20 i USA. Varför håller inte Systemets (lite trötta) mantra om konkurrenskraftiga priser när det kommer till Bordeaux - det stämmer ju faktiskt någorlunda för bättre Chianti, Barolo, Rioja eller tysk Riesling? Får ni inte bättre offerter från importörerna? Ni borde ju vara en stor spelare på marknaden själva? Och varför har ni tagit bort en primeur-försäljningen, då man iallafall hade chansen att boka några flaskor till ibland hyfsade priser (även om utbudet också då var sorgligt begränsat och storebrorsstyrt kvoterat)?

-Sverige är helt enkelt för litet, vi kan inte konkurrera med storhandlare som engelsmännen? Jag säger bara Danmark med ännu mindre befolkningsmängd.

...och sådär kan man hålla på, det blir lätt cirkelresonemang som ni märker. Men frågorna kvarstår. Och speciellt ont gör det när man med några klickningar på internet inser vilket utbud och vilka priser som gäller för danskar, tyskar, fransmän, engelsmän, belgare, holländare, amerikaner. Det är lätt att bli sittandes med tom ledsen blick och intorkat dregel på hakan framför websiter som 1855.com, chateauonline.com, bbr.com, weinpalais.de, wineandco.com mfl. Att jag inte får handla via dessa siter när monopolet inte tillhandahåller varorna alls alternativt till rena ockerpriserna, och att det hela dessutom är förenligt med EU's författning, det övergår mitt förstånd. Men det är förstås en annan historia...

Europamästaren och GJE-medlemmen Andreas Larsson beklagar sig i senaste numret av Livets Goda att så många svenskar saknar ett naturligt förhållande till Bordeaux, och tacka tusan för det med tanke på utbudet vi är begränsade till.