Vi vill ha mera Arianna Occhipinti. 2009 Il Frappato är alldeles bedårande, som en teoretisk blandning mellan gamay, pinot noir och några droppar syrah. Den röda solmogna bärfrukten skiner tillsammans med kanderade apelsinskal, en gnutta animaliska inslag, lakrits och en stor bukett blommor. Snart får blommorna sällskap av friska nyklippta örter medan grusiga mineraltoner fyller på med några basackord. Det är en ren fröjd att sitta med näsan i glaset.
En kompis var för några år sedan på högstadieeåterträff i rurala Östergötland där det bjöds på whisky som enligt de ej utflyttade gamla klasskamraterna var så god att "de knuller i mun". Det här ger associationer åt liknande håll. Vi faller pladask för vinets lekfulla, silkiga, flörtiga, lätta munkänsla -förförisk och uppiggande på samma gång. Däremot förmår det inte att stå upp mot kvällens gräddiga renskav proppad med trattisar som hade behövt lite stadigare grejer. Men på egen hand - wow. Det är så slankt och fokuserat i aromerna att man kommer på sig själv med att fånle efter varje klunk. Eftersmakens sötmogna frukt och mineraler hinner inte klinga ut innan man vill sträcka sig efter en sipp till. Slurp. (90-91)
2 kommentarer:
ah vad härligt. Låter som det är värt 75 kronor upp från SP68? På något sätt tar det lite emot för mig när såhär pass "enkla" viner börjar klättra mot 300, men egentligen handlar det väl mest om en pågående omkalibrering av smak vs. pris. Den här typen av lekfulla, sprittande grejer är vad jag kommer minnas allra bäst från det här året.
Jag tycker inte det är jättestor skillnad i drickglädje mellan SP68 och Il Frappato. Den senare mer pinotlik och lite slankare, den första lite rundare och kanske också mer busig och frustande.
Skicka en kommentar