Årets viner 2008

Äntligen är det den tiden på året igen; denna korta period av både avslut och nystart som för mig brukar präglas av en blandning av glädje, nostalgi, förväntningar och ett behagligt inslag av melankoli. Japp, det är dags att sätta sig ned och sammanfatta vinåret som gått. Same procedure as last year - få äro utvalda, och de inbördes placeringarna skall tas med en nypa salt. Inte heller är de sorterade i någon sorts kvalitetsordning - vin är för mig inte något man objektivt analyserar i steril miljö och sedan sätter en reproducerbar poäng på. Självklart finns saker som sinnestämning, tillfälle och dagsform inbakade i form av någon sorts svårgripbar x-factor. Jag har också bara tagit med flaskor som druckits som de skall - i rejäla klunkar i lugn och ro i trevligt sällskap. Den där lilla skvätten 2005 Monte Bello i provningsrummet hos Ridge var fantastisk, men det känns som om jag knappt lärde känna vinet och det hör inte hemma på en sådan här lista.

1. 2002 Tua Rita Redigaffi. Kombinationen av italiensk merlot och en riktigt regnig, uschlig årgång låter på pappret måttligt intressant. Det var nog fler än jag som satt med hakan i bordet när flaskan avtäcktes. En fulländad uppvisning i både stjärtsparkning, klockstoppande och viktlös tyngd. Sinnesutvidgande gott på höstens trevligaste provning.

2. Sine Qua Non Syrah Atlantis Fe2O3-1a. Rock'n'roll på flaska! Det vin jag kanske gått och tänkt mest på under hösten, och längtat efter att dricka igen. Vad stoppar Manfred Krankl i sina viner egentligen? Smaken sitter fortfarande kvar efter årets bästa pizzavin ;-)

3. 2003 Domaine du Pégau Cuvée Réservée tar en självklar plats på listan även detta år. Hur många gånger kan man egentligen kräva att ett vin skall leverera? 80% châteauneuf och 20% port är ingen dum blandning - åtminstone inte i så skickliga händer som Laurence Férauds.

4. 2001 Fontodi Flaccianello della Pievi. Turbodriven och maffig med ursnygg balans och massiva tanniner, helt enkelt ett av de absolut godaste sangiovesebaserade viner jag någonsin druckit. Vad månne bliva av nollfyran? Vill man köpa fler flaskor verkar en biljett till Island vara grejen - kolla den här kommentarstråden.

5. 2006 Domaine la Barroche Pure. Ständigt denna Barroche! Överallt och hela tiden. Det är väl ingen producent det skrivits fler ord om på svenska vinbloggar under 2008? Det känns som att Julien har tagit den slampigaste, glycerolfeta, solmogna frukt han kunnat hitta, tryckt ihop allting i en stram, slank korsett av uppstagande syror och ren elegans, hällt en dunk raketbränsle över hela alltet och sedan tuttat på. Schwooosh!

6. 1997 Paulo Scavino Bric dël Fiasc. Fådda flaskor lämpar sig synnerligen väl för att bara korka upp och njuta utan allt vad anteckningsbok och analytiska glasögon heter. K sammanfattade helhetsintrycket bäst: "herregud vad gott"!

7. 2000 Tua Rita Giusto di Notri. Bordeauxinspirerat med egen omisskännlig italiensk profil - och en nådastöt av tryffel. Så länge man fortsätter göra så här goda viner får Tua Rita gärna fortsätta att stjäla flera placeringar på listan.

8. 2000 Aldo Conterno Langhe Nebbiolo Il Favot. Slampigt, vidöppet och rent ormgropsframkallande så till den milda grad att det till och med lurade Anders som tagit det med sig. En sanslös over achiever och den överlägset bästa Langhe Nebbiolo jag någonsin har smakat.

9. 2001 Le Vieux Donjon. Klassisk, traditionell och med en enastående munkänsla komplett med efterbrännkammare och allt. En nolletta som med råge motsvarade de höga förväntningarna.

10. 2005 Léon Barral Jadis. Personligt, karaktärsfyllt och lätt schizofrent i sin rödsvarta skiftande framtoning, men samtidigt så energifyllt och sprittande av livslust. Vif, nerveux och oavbrutet fascinerande.

Precis utanför listan flockas ett myller av fantastiskt goda viner som allihop har mycket goda argument för en egen plats, men som av olika anledningar snubblar på mållinjen. Där återfinns även alla vita viner - för andra året i rad. Jag kan inte lova att det blir bättre under 2009...

Årets vinland: USA. Det har inte gått en dag sedan semestern i oktober som jag inte längtat tillbaka till Californien. Vilken underbar del av världen! Tänk vad ett besök på plats kan göra att man får upp ögonen. Härligt att efter mer än tjugo års resande till Frankrike falla så pladask för nya regioner. Och vips så blev nyhetssläppen mycket dyrare. Note to self: ge tusan i att besöka Australien eller Sydafrika såvida man inte blir ekonomiskt oberoende.

Årets icke-händelse: släppet av 2005 års "primörer" från Bordeaux. "En överskattad region med en löjlig prisbild" utbrast jag i ett surt mail till Finare Vinare i början av hösten. Visst, jag offrade också lite semester på att lägga in en lottsedel den där oktoberförmiddagen, men brydde mig förvånansvärt lite om utfallet. Det finns ju så många andra fantastiska viner från andra områden. För övrigt gick det flera veckor senare att beställa vissa åtråvärda slott som initialt tagit slut på några minuter. Bara man snällt bad någon butiksanställd att kolla i datasystemet vilka outhämtade flaskor som returnerats till depån. Undrar vilken färg det blir på grisens läppstift nästa år?

Årets mat-vinmatchning: linguine alle vongole och 2006 Ca' Rugate Monte Fiorentino, där ett plus ett blev mer än tre. Sagolikt gott. Synd bara att ingen av de efterföljande flaskorna nådde samma nivå, med sista flaskan i höstas som ett snipigt lågvattenmärke.

Till sist - ett stort tack till alla nya och gamla bekanta som via middagar, provningar, mail, kommentarer och inte minst bloggar delat med sig av engagemang, kunskap, erfarenhet, åsikter och flaskor, och därmed bidragit till att göra 2008 till det roligaste vinåret hittills.

Gott nytt år!