Årets viner 2011

Dags igen för sammanfattning och avslut. Som vanligt när ett år övergår i ett nytt är det vissa glas som framträder tydligare än andra i backspegeln. Tio viner med skilda ursprung och stilar, men som allihop sammanfattar vinåret 2011.

2005 Dunn Howell Mountain. Till sist stod det helt klart: Mike och Randy Dunn går på vattnet. Tyvärr tycks Wine Advocates nye kalifornienskribent Antonio Galloni ha upptäckt samma sak, och ger vinerna en av de mest uppmärksammade hyllningarna i det senaste numret. Fast jag undrar om priserna kommer att påverkas speciellt mycket trots det? Sannolikt kommer man att fortsätta göra sina gammeldags bergsviner precis som man alltid gjort...

1994 Dunn Howell Mountain. Inte ens schlagerfinalen i rummet bredvid kunde dränka det här vinets klara röst. Underbar cabernetkaraktär, snudd på perfekt munkänsla, galna mineraler. Här landade jag i en toppbordeaux. Haken är bara att så här bra Bordeaux inte finns om det står 1994 på flaskan. Har jag sagt att jag älskar Dunn?

2006 Montevertine. För snart precis ett år sedan satt jag och stirrade på glaset med 2006 Montevertine och undrade hur i hela friden nollsjuan kunde hamna utanför förra årets lista. Hey, I may be dumb but I ain't stoopid. Vi har fortsatt att korka upp flaskor både av nollsex och nollsju under året, och det har varit vinst varje gång. Helt klart ett av årets viner, det är så här man skall göra sangiovese. Sanslös rödlätt elegans.

2009 Zilliken Rausch Kabinett. På den vita sidan har de tyska nollniorna gått fram som en ostoppbar njutningsarmé. Toppklass över hela linjen. Nej, det här är inte Zillikens dyraste eller ens "bästa" vin, men vilken kabinett det är. Ett vanvettigt vackert vin, helt oemotståndligt såväl nypoppat en ljus sommarkväll som i novembermörkret från en öppnad flaska som stått några dagar i kylskåp.

2009 Emrich Schönleber Halenberg GG. Och när vi snackar tyska nollnior går det förstås inte att komma runt Halenberg. Drick. Lyssna. Glädjs. Och skicka samtidigt lite bonuskärlek till urgoda lillebror Trocken.

2010 Marcel Lapierre Morgon. Under en period i höstas krävdes snudd på omänsklig ansträngning för att lyckas korka upp något annat än Beaujolais. Riktig Beaujolais var årets ögonöppnare för mig, och klarast av de alla lyste bortgångne Marcel Lapierres Morgon Sans Soufre.

2007 Gaja Sorí San Lorenzo. Gajalunchen i vintras led mot sitt slut, spottkopparna var fulla och alla proffsen troppade av med blicken på nästa deadline. Kvar i baren stod nördarna, fotandes och drickandes var sitt stort glas 2007 Sorí San Lorenzo. Hur kan man göra något annat när vinet är så sensuellt och oemotståndligt? Tur att man bara är amatör...

2007 Larkmead Vineyards Cabernet Sauvignon. Ruggigt lustfylld och skinande ren cabbe, faktiskt ännu bättre än jag vågade hoppas på. Just what the doctor ordered den där kvällen i oktober. Det brukar bli bra om man följer sin kompass.

2007 Château Troplong Mondot. Hmm, tre Napa cabs och ingen Bordeaux ännu på listan. Kanske dags för vårens mest politiska post? Nja, den Bordeaux som av någon anledning lyser klarast från året som gått är faktiskt huvudsakligen merlot. Det är en så härlig dekadent känsla att bara korka upp och dricka en för ung claret med jämna mellanrum. Och Troplong Mondot lirade riktigt skönt den där kvällen i höstas. Kan man få be om fler prissänkningar, monopolet?

2009 Friedrich Becker Spätburgunder "Sankt Paul" GG. Hela hösten har på många sätt tillhört Becker. Det tycks finnas en fin röd tråd och en tydlig avsändare hos vinerna; har man en gång fattat tycke för stilen känner man sig hemma. Vi har redan jobbat oss igenom en låda av den oemotståndliga basversionen i årgång 2009, men juvelen i kronan under året är 2009 Sankt Paul. Åtminstone tills man får smaka Tafelwein igen...

En liten extra varm retrospektiv tanke skickas också till den maffiga men goda Nya Världen-syrah vi druckit under året. Viner som på många sätt är rena antitesen till tolvprocentig Beaujolais. Som tur är behöver inte alla viner vara gjorda i samma stil, och jag har uppenbarligen en svag punkt för sådana här grejer också. Om de är välgjorda. Respekt till Clarendon Hills, Copain, Alban, Tensley och Torbreck.

Gott Nytt år alllihop! Mot nya upplevelser...